Stefan Johansson har jobbat på såväl Västerviks-Demokraten som Aftonbladet och Okej. I dag är han egentligen pensionär, men har fortfarande fullt upp med olika jobbuppdrag. Bland annat fick han i uppdrag att skriva texterna till projektet Visvägen i Västervik.
Året var 1985. Västervikskillen Stefan Johansson hade flyttat till Stockholm, och jobbade som musikjournalist på tidningen Okej – den stora musik- och idoltidningen i Sverige på den tiden. Under en reportageresa i USA fick han höra om ett amerikanskt hårdrocksprojekt som samlade in pengar till svältens offer. Efter att ha sett starka tv-bilder från svältkatastrofen i afrikanska länder ville även Stefan göra en insats, och bestämde sig för att göra samma sak i Sverige.
Stefan är själv hårdrockare, och hade gott om kontakter i branschen. Han började med att ringa upp de största stjärnorna i landet och fråga om de ville vara med och spela in en singel för välgörenhet. Responsen han fick var överväldigande. Alla tillfrågade var positiva, och självaste Joey Tempest sa – efter viss tvekan – ja till att skriva själva låten. Kee Marcello tackade ja till att vara producent.
– Sedan ringde vi de lite mindre kända banden, och till slut började banden själva höra av sig till oss. Alla fick vara med. Det viktiga för oss var inte att det lät klockrent, utan att få till den här hockeykören, säger Stefan Johansson, som sedan några år tillbaka åter är Västerviksbo.
Ett av banden som kom att vara med i jättekören var Orions Sword från Västervik. Stefan hade tidigare intervjuat bandet under vinjetten "Månadens band" i Okej och Åke Möller, en av medlemmarna, berättar att båda händelserna var väldigt stora för honom och bandet.
– Det kändes nästan lite overkligt. Dels var man med och gjorde något vettigt, dels öppnade sig ett fönster för oss, som gjorde att vi fick gig.
I oktober samma år fylldes underhållningsprogrammet Nöjesmassakerns studio av 150 svenska hårdrockare från 29 olika band, och låten "Give a helpin’ hand" blev en formidabel succé. Totalt sålde man 50 000 skivor och samlade in en halv miljon kronor till behövande.
Historien skildras nu i dokumentären Swedish Metal Aid som har premiär på SVT Play den 19 december och i SVT1 den 20 december. Stefan Johansson berättar att producenten ringde honom i början av året.
– Då trodde jag att hon skämtade när hon berättade om sin idé. Jag hade nog inte insett att det här var så stort.
Under en heldag filmade teamet i Västervik, och intervjuade både Stefan Johansson och Åke Möller. Stefan fick senare åka upp till Stockholm för ytterligare intervjuer. Båda har sett det färdiga resultatet – och beskriver det som fantastiskt.
Hur var det att se dokumentären?
– Det var gåshud, säger Åke.
– Jag har aldrig sett Åke så tyst som när vi kollade på dokumentären hemma hos mig, säger Stefan och skrattar.
Åke Möller är ursprungligen från Blackstad och spelade först i ett band som fick smeknamnet "Blackstads Black Sabbath". Sedan dess har han spelat i många olika band. I dag arbetar han med att utbilda elektriker.
Själv blev han rörd till tårar den första gången han såg råkopian. Kanske var det först nu han verkligen förstod vad det var han åstadkom, det där året på 1980-talet.
– Det tog tio minuter, sedan grät jag. Tårarna bara rann. Dokumentären är ett bevis för att vi gjorde det här, och jag känner en stor stolthet. Jag, en liten skitunge från Johannesdal, vågade tro på min dröm. Jag skrev musikhistoria, det kan jag säga trots alla jantelagar som fördubblas i Västervik.
Joey Tempest, Martina Axén och flera andra kända hårdrocksprofiler medverkar i dokumentären. I förhandsinformationen utlovas "en nostalgiresa och en berättelse om 80-tal, musikalisk välgörenhet och enorma mängder hårspray".