Bökensved, mitten av mars. Ett par plusgrader, duggregn i luften. Tjugo över åtta på kvällen. Stefan Gustavsson kastar upp en kasse bollar på axeln och tar ett ställ med vattenflaskor i andra handen.
Det är veckans första träning med Gunnebo IF, division 6-laget som Stefan tränar sedan förra säsongen.
– Läget? Bara bra. Vi vann i helgen. Vände 0–2 till 4–2 mot ett division 5-lag. Det var starkt av grabbarna, säger han och traskar bort mot konstgräsplanen.
I fickan har han en liten papperslapp med alla tränaruppdrag genom åren. Här, så att det blir rätt:
Ansvarig för IFK Västerviks fotbollsskola 2003–2015, tränare för P98-laget i nio år, tränare i P01-laget i sex år och tränare i Westerviks IBK innebandylag för pojkar 98 i nio. Dessutom pingistränare i Västerviks BTK under ett par år. Och ledare vid Swedish Floorball Open, SFO, på somrarna. Allt under 00-talet.
Ordning och reda.
Om ungdomsledare och -tränare är Sveriges vanligaste eldsjälar, så är Stefan Gustavsson utan tvekan en ovanligt engagerad sådan. Mest känd är han för arbetet med IFK:s fotbollsskola för 5–7-åringar, där han var huvudansvarig till och med förra säsongen. Då lämnade han ungdomsidrotten, och IFK, och började med seniorfotboll i Gunnebo.
Under tolv år hade han det största ansvaret. Ringde in ledare, gjorde iordning utskick, planerade, delade in i grupper, pratade med föräldrar. Var på plats varje söndag, två pass varje dag. Alltid beredd att hoppa in om någon ledare skulle vara sjuk eller borta.
De sista åren gjorde han den mesta planeringen på datorn, i början var det mest telefon som gällde.
– Tre veckor efter första utskicket ringde telefonen i ett. Det visste man. Föräldrar ringde och ville anmäla, kolla något eller byta grupp för sitt barn, minns Stefan.
Under Stefans tid i fotbollsskolan växte verksamheten från 70–80 barn till närmare 200. På papperslappen med tränaruppdragen har han också räknat ut att mellan 1 200 och 1 300 barn passerade igenom skolan mellan 2003 och 2015.
– Där har IFK lyckats få en fantastiskt stor verksamhet som inte fanns tidigare. En fotbollsskola är nästan det viktigaste som finns i en förening. Där fostras spelare för framtiden samtidigt som föreningen får fram ledare när barnens föräldrar blir intresserade.
Stefan började själv engagera sig när de egna barnen, i dag 15 och 19 år gamla, skulle börja spela fotboll.
– Jag ville att det skulle funka bra där barnen var. För mig blev det ett sätt att både tillbringa tid med mina barn och få ägna mig åt idrott som jag alltid varit mycket intresserad av, säger Stefan som sedan blev tränare både för P98 och P01 när grabbarna började spela där.
Samtidigt blev du kvar i fotbollsskolan?
– Ja, i tolv år. Du gör det så bra, sade många. Kanske fanns det inte någon som riktigt kunde ta över. Kanske hade jag svårt att säga nej.
Stefan Gustavsson växte upp i Åtvidaberg där han som ung spelade både bordtennis och fotboll. I pingis fick han sitt första tränaruppdrag som tolvåring och några år senare var han med på förbundselitläger för de allra bästa ungdomarna. Ett tag var han topp tre i Östergötland i sin åldersgrupp.
Ändå valde han fotbollen när han 16 år gammal fick börja träna med Åtvidabergs A-lag. Året efter gjorde han debut i A-laget. Under flera år drömde han om en karriär i det anrika bruksortslaget.
I dag kan han ibland tänka att han gav upp den drömmen för tidigt.
– Möjligen skulle jag ha gett det några till. Men det blev mest spel i reservlaget. När jag var 23 gav jag upp och flyttade till Västervik och började spela i IFK. Att det inte blev VFF var mest en slump, någon sade att det var bättre stämning i IFK.
Stefan Gustavsson talar gärna om ledarskap och behovet av att röra på sig. Som fritidsledare på Marieborgsskolan träffar han massor med barn och ser tydligt hur många rör sig för lite. En del håller på med flera idrotter samtidigt; andra gör nästan ingenting som är fysiskt ansträngande.
– Förr fanns spontanidrott, man tog en boll och spelade på en grusplan. I dag är all idrott föreningsdriven och då krävs det att det finns bra ledare.
Hur är en bra ledare?
– Han eller hon måste tycka om barn, det är nummer ett. Man ska vara noggrann och förbereda träningarna innan. Sen ska man se och prata med alla, oavsett hur duktiga de är eller vilken position de spelar på. Och så måste man vara glad och lite lättsam.
På Bökensved tilltar regnet. Stefan manar på spelarna. "Nu höjer vi tempot. Tänk på passningssäkerheten. Kom igen!"
Klockan närmar sig halv tio. Stefan Gustavsson kommer att vara hemma någon gång vid halv elva. Ett par dagar senare är det ny träning, i helgen träningsmatch.
Ändå har har Stefan mycket mer ledig tid nu än under åren som ungdomsledare i IFK. Har han fått försaka något genom åren?
– Nja, kanske har det varit en och annan middag eller bjudning som vi tackat nej till. Kanske har jag varit lite asocial på så sätt. Men mina vänner har ofta varit dem jag tränat med.
Han funderar lite. Lägger till.
– Möjligen har min fru tyckt att det varit lite ensamt ibland. Men hon har faktiskt aldrig sagt något.