Stadshotellet i Västervik har inte kört nattklubb i sina lokaler på många år.
– Folk tror inte på det när man berättar det. Men på något vis kunde man fylla alla dessa ställen, berättar Frederick Lindström.
Vi slår oss ned med honom för att snacka gamla krogminnen, i synnerhet om tiden då Stadshotellet var synonymt med dans och fest. Stadshotellet, eller Stadt som det ofta kallas i folkmun, växte sig stort under 1990-talet, samma årtionde som Frederick Lindström började där.
Folk hade roat sig på Stadt långt innan den byggnad som i dag bär namnet Västerviks Stadshotell fanns. Det "gamla" Stadt upprättades på 1840-talet och stod pall ända fram till 1980-talet, då den gamla byggnaden revs och dags byggdes.
– Gamla Stadt hade också dans, säger Lindström.
Efter två år av rivning och byggnation slog nya Stadt upp portarna 1990. Nattklubben, som tidigare låg på markplan, fick flytta ner i källaren.
– Jag har för mig om att det var krav på byggplanerna att det skulle finnas en nattklubb. Tanken var att det skulle bli en mötesplats, likt planerna var för nya Slottsholmen.
Fem år efter nyöppningen äntrar Lindström rollen som nattklubbschef, 1995. Nattlivet var inte obekant för honom. Han beskriver det själv som att han var runt och arbetade på de flesta ställena i Västervik innan möjligheten att ta sig an Stadt kom. Stadts utelivsimperium på 1990-talet går inte att bortse från. Förutom kärnverksamheten av att driva hotell med tillhörande nattklubb drev man många andra av stans vattenhål.
– Vi hade så många ställen på den tiden. Simson, nattklubben, golfbanan och Johns bar bara för att nämna några.
Restaurangbranschen fungerade då, liksom nu, som en inkörsport till arbetslivet för många unga. Tempot var högt och jobbet mestadels svettigt. Men erfarenhet fick man, och den som visade framfötterna kunde snabbt växa inom restauranghierarkin.
– En bra lördag på sommaren, låt oss säga Visfestivalsveckan, kunde vi ha 70-90 personer som jobbade samtidigt. Genom åren har man väl jobbat med mellan 600 – 700 personer, många unga som hade sina första jobb. Men också många gamla rävar.
Konkurrensen var stenhård.
– Det gällde att leverera varje kväll man höll öppet. Snacket gick på stan om draget hade varit dåligt en helg – då gällde det att snabbt ställa om och satsa allt den nästkommande. Hade man en dålig kväll satt det i annars.
Det som fick Stadt att utmärka sig i nattlivsvimlet var, enligt Lindström, den storstadskänsla man försökt anamma. Det var långa barer, mycket speglar och breda dansgolv med såväl livemusik som diskjockeys.
– Framförallt om man jämför med Inferno, där var det ju kolsvart. Det var väl framförallt vi och Hörnan som konkurrerade, det var ju bara 150 meter mellan entréerna när det fortfarande var en parkering mellan gatorna.
Tomt i baren.
Frederick Lindström minns tillbaka till när Hörnan lyckades buda på ett dragplåster innan Stadt:
– De var 10 minuter mellan oss och Hörnan på att boka in Systrarna Graaf. Hörnan var snabbare och fick bokningen, fast vi försökte buda över. "Den där fredagen är körd" tänkte vi först. Men sen kom jag på att jag kände några andra Graafs. Vi kontrade med att bjuda in Hans-Magnus och Per-Olof Graaf och ställa dem i baren. Ingen kände till dem, och just därför lockades folk till oss den kvällen.
Liveband var en annan del av Stadts nisch. Genom ett kontrakt med Ema Telstar, som i dag utvecklats till Livenation Sverige, fick Ema Telstar möjlighet att boka in artister med kort varsel.
– Det innebar att de senaste artisterna uppträdde hos oss, ofta precis innan de slog igenom.
Dåvarande hotelldirektör Lars-Göran Carlsson fotograferad i och med dispyten med polisen 2006 rörande ordningsvakter.
Lindström fortsatte på Stadt fram till 2005 och året efter nåddes Västerviksborna av att den en gång så populära nattklubben skulle bommas igen. Det handlade dock inte om någon bristande intresse bland danssugna utan byråkrati. Sensommaren 2006 skrev VT att nattklubben inte fått sitt danstillstånd förnyat hos polisen då man hade för få vakter på plats. Dåvarande hotelldirektören Lars-Göran Carlsson menade att klubben inte hade råd att öka antalet vakter. Därmed stängde nattklubben.
Ingången till källaren där bar, scen och dansgolv idag ekar tomt.
Även om Länsrätten dömde i hotellets favör och ett nytt dansstillstånd kunde komma på plats utan att mängden vakter behövda ökas så hade andan gått ur hotellets nattklubb. De 10-tal personer som manövrerade nattklubben hade alla fått sluta, och så slutade historien om Stadts nattklubb som ett stående inslag i Västerviks uteliv – även om man sporadiskt öppnade upp för dans fram till slutet av 00-talet.
Det gamla Stadshotellet syns till vänster med balkongen, som fortfarande finns idag, som skulle tillhöra den tilltänkta landshövdingen. Årtal är emellertid okänt. Till höger ser vi Nilssons cigarraffär.