Det är en framgångssaga av smått filmiska mått vi snackar om. Eller vad sägs om att läsa in SFI på rekordtid, gymnasiekompetens därefter och sedan komma in på ett av landets mest välrenommerade lärosäten – efter bara tre år i ett helt nytt land?
Majd Bakeleh, 23, studerade vid universitetet i Damaskus när kriget i Syrien tvingade honom och familjen att fly i september 2013.
Resan gick, som för så många andra, från Syrien till Egypten och därefter med båt till Italien. Familjen korsade det som har kommit att kallas "Dödens hav" utan att ha en aning om ifall de skulle komma fram eller inte.
– Det var fruktansvärt. Vi var 170 personer på en trång båt. Vi visste inte om vi skulle dö eller överleva, berättar Majd.
Efter veckor på flykt med tåg och till fots kom de till slut fram till målet: Sverige och Malmö som första anhalt. Majd, hans mamma och yngre syster kunde pusta ut. Majds pappa kom senare till Sverige.
– Som student slapp jag gå in i militären i Syrien men helt plötsligt kunde militär och polis dyka upp och begära att få se mina papper och id-handlingar. De kom och bankade på dörren när som helst på dygnet för att se kontrakt på lägenheten och id-handlingar på alla som bodde i den. Människor blev hämtade av militären och "försvann". Det kunde räcka med att du hade pratat med en person dagen innan som staten som såg som ett hot för att bli hämtad och aldrig mer komma tillbaka.
Livet blev farligt
Livet i Damaskus blev mer och mer farligt. Och instängt.
– Till slut gick man bara hemifrån om man verkligen var tvungen. Det var inget bra liv.
– Här i Sverige kände vi trygghet direkt. Det var en otrolig lättnad. Samtidigt blir man lite som ett barn igen, man kan inte språket och vet inte hur någonting fungerar.
Familjen introducerades till ett helt nytt språk och en främmande kultur.
– Mitt första intryck av Sverige var att det var kallt. Och då var det ändå bara september när vi kom hit, minns Majd och skrattar.
Snart fick familjen plats på asylboendet i Valstad. Majd började träna på språket direkt.
– Svenskan är nyckeln in i samhället. Man måste lära sig språket, menar han.
Så Majd pratade. Och pratade. Och pratade.
– Jag övade svenska på överallt. På Skatteverket och på Willys, ja överallt där jag kunde pratade jag svenska istället engelska. Eftersom jag inte kände några svenskar var det svårt, men jag pratade så mycket det bara gick, minns han.
Ansträngningarna gav resultat
Han läste in SFI, Svenska för invandrare, på bara fyra månader.
– Att förstå svenska var inte så svårt, det gick ganska snabbt. Men att prata ett nytt språk är mycket svårare, man vill prata men hittar inte orden, säger han.
Målet var hela tiden att läsa klart den påbörjade universitetsutbildningen från Syrien. Han hittade snart rätt utbildning – civilingenjör med inriktning maskinteknik. Det blev många timmar med näsan i böckerna för att översätta fysiken som behövdes för att komma in på skolan.
– Jag behövde läsa bland annat grundläggande fysik på gymnasiet för att kunna komma in på universitetet. Själva fysiken var inga problem, eftersom jag redan hade gått två år på universitet var det lättare än jag var van vid. Däremot fick jag lägga jättemycket tid på att översätta texten, berättar han.
Han är minst sagt tacksam över möjligheten till frihet och ett nytt liv i Sverige. Innan flyttlasset går till Stockholm vill han passa på att säga ett ord som han säger känns viktigt: Tack.
– Orden räcker inte till allt jag vill säga men jag vill tacka svenskarna som gett mig trygghet i det här vackra landet. Nu säger jag hejdå till Västervik och Gunnebo så jag vill bara passa på att tacka alla som hjälpt mig. Stort tack till er!