Splittringen försvårar hållbar lösning

Tragedin i Gaza är en del av Mellanösterns maktpolitiska spel med många inblandade aktörer. Det är två tydliga block som agerar mot varandra. Det ena består av de tre politiskt mer moderata men auktoritärt styrda arabstaterna Saudiarabien, Egypten och Jordanien tillsammans med den sekulära Fatahrörelsen på Västbanken. Denna grupp har accepterat Israels rätt att existera inom ramen för en tänkt tvåstatsbildning. Den andra gruppen med målsättningen att Israel ska utraderas från kartan består av islamistiska persiska Iran och de med vapen och raketer från Iran understödda islamistiska rörelserna Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon. Syrien som hittills avvaktat utvecklingen måste räknas till denna grupp. En fredsförhandling mellan Israel och Syrien har dock varit på gång där Israel i utbyte mot fred skulle återlämna Golanhöjderna till Syrien. Gazakrisen har nedfört att dessa förhandlingar strandat. Ett fredsfördrag med Syrien skulle allvarligt försvaga Irans ställning i regionen då förbindelsen med den libanesiska Hizbollahrörelsen skulle brytas. Rädslan för att Iran ska bli Mellanösterns politiska och religiösa centrum och inom en snar framtid även kärnvapenmakt är så stor inom makteliten i Saudiarabien, Egypten och Jordanien att ledarna ser Israel som motvikt till Iran. Detta faktum är en stor och mycket betydelsefull förändring i Mellanösterns efterkrigshistoria. I de tre ländernas breda folklager finns dock starka sympatier för Hamas- och Hizbollahrörelsernas Israelfientliga inställning. Om ledarna i dessa tre länder störtas kommer troligen militanta islamistiska ledare att överta makten. Israel blir då omgivet av stater och rörelser som alla vill utradera landet från kartan. De israeliska krigshandlingarna i Gaza kan underlätta ett sådant scenario då de sannolikt radikaliserar opinionen i dessa länder.De politiska valen har stor betydelse för utvecklingen i Mellanöstern. Israel går till val den 10 februari. En stor israelisk majoritet kräver krafttag mot Hamas Iranstödda raketskjutningar. Sedan år 2001 uppges cirka 8000 raketer ha avskjutits mot Israel och då främst från Gaza. Inget israeliskt parti som visar brist på handlingskraft har någon chans att vinna allmänhetens förtroende då stödet för krigföringen varit mycket stort.Hizbollah i Libanon är en stat i staten, har vetorätt i regeringen och förbereder sig för det kommande valet. Ett nytt krig mot Israel har hittills ansetts minska Hizbollahs möjligheter att segra eftersom man anser att de kristna libanesernas röster kommer att avgöra valet. Israelerna menar att deras hårda krigföring i kriget 2006 avskräckt Hizbollah att nu ingripa på Hamas sida.USA är Israels trognaste partner och har hittills i Säkerhetsrådet avvisat alla försök att brännmärka Israel. En bidragande orsak är landets stora judiska befolkning och den likaledes Israelvänliga kristna högern som båda har stort inflytande för utgången av president- och kongressvalen. USA anses vara den enda makten att med väl genomtänkta och kloka beslut kunna påverka utvecklingen i fredlig riktning. I sitt installationstal den 20 januari antydde president Obama att han kommer att arbeta för ett närmande till den muslimska världen. Det kan tolkas som en mer pragmatisk utrikespolitik med större utrymme för diplomatin. Min uppfattning är att Mellanösternproblemet i dag förefaller olösligt. Stor inre splittring i såväl arabstaterna och Israel försvårar alla försök till hållbar lösning.USA och Iran är de aktörer som har den bästa möjligheten att påverka utvecklingen i rätt riktning. En lämplig första åtgärd vore samtal på hög politisk nivå mellan dessa två rivaliserande stater. President Obama förefaller öppen för samtal och förhandlingar med både Irans ledare och Hamas. Förhandlingar med Hamas kan stärka rörelsens mer pragmatiska ledare. Bojkotten mot Gaza som främst drabbar civilbefolkningen och bidrar till ökad radikalisering måste upphöra. En tvåstatslösning förutsätter att större delen av de israeliska bosättningarna avvecklas. Det är ett av de svåraste problemen att lösa och kräver med stor sannolikhet påtryckningar från främst USA men även EU. Då den amerikanska opinionen är starkt Israelvänlig torde president Obama ligga lågt i denna för hela Mellanöstern viktiga fråga.

Splittringen försvårar hållbar lösning

Mellanöstern har under hela efterkrigstiden varit en krutdurk. I två debattartiklar, en i dag och en nästa måndag, kommer Carl-Erik Bladh analysera och debattera situationen i regionen och regionens framtid.