Sparken enda chansen för Daniel att få hjälp?

Daniel Andersson, Västervik, drabbades mycket hårt av svininfluensan. Nu när han är nästan frisk efter ett år, fortsätter prövningarna. Han är för sjuk för att jobba för fullt, men för frisk för att vara sjukskriven.

Daniel Andersson, Västervik är  helt uppgiven efter alla turer. Han kämpade och vann över svininfluensan, men mot byråkratiska regler gick det inte. Allt var så bra och han trodde att allt skulle gå så lätt...Foto: Anders Steiner

Daniel Andersson, Västervik är helt uppgiven efter alla turer. Han kämpade och vann över svininfluensan, men mot byråkratiska regler gick det inte. Allt var så bra och han trodde att allt skulle gå så lätt...Foto: Anders Steiner

Foto: Anders Steiner

Västervik2010-11-05 00:00
Daniel var den i vår kommun som drabbades allra hårdast av svininfluensan. Han svävade mellan liv och död och låg nedsövd kopplad till en konstgjord lunga i flera månader. Nu är han på benen. Han har arbetsprövat på sitt jobb som grävmaskinist. Allt inne i hytten klarar han utan problem, men arbetet utanför kan han ännu inte klara fullt ut.Han trodde allt skulle vara så lätt. - Jag har ju en fast anställning sedan sex år tillbaka, säger Daniel Andersson. Ett jobb som jag kan och som jag brinner för, trevliga arbetskamrater och en öppen dörr för att komma tillbaka. Allt jag skulle behöva är lönebidrag under min rehabilitering som kanske skulle vara avklarad på ett halvår, men det finns ju inga garantier. Självklart ska inte min arbetsgivare behöva ta kostnaderna för min rehabilitering.- Inte en sekund trodde jag att det skulle bli några problem. Men jag bedrog mig. Så länge jag har en fast tjänst kan jag inte få mer än ett visst stöd, alldeles för lite för att det ska gå ihop sig för min arbetsgivare.- För att få hjälp måste jag vara arbetslös, så antingen måste jag säga upp mig eller få sparken och det känns som ett väldigt dåligt alternativ. Det är på mitt jobb jag trivs, grävmaskinist är mitt yrke och det kan jag. Att vara på jobbet skulle vara allra bästa rehabiliteringen för mig. - Nu sitter jag istället hemma och glor på teve utan någon som helst ersättning och jag börjar fundera på om det inte hade varit bättre om den fina vården i lungmaskinen hade misslyckats...- Jag är helt uppgiven just nu och jag förstår verkligen inte hur det kan få vara så här.Daniels arbetsgivare, Per Frisk:- Daniels ärende står still. Vi har haft flera möten med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, men inte kommit någon stans. - Daniel är för frisk för att vara sjukskriven, men för sjuk för att återgå till sitt ordinarie jobb. Då menar man på arbetsförmedlingen att det finns andra jobb på marknaden att söka. Så är systemet upplagt. Något mer möte har vi inte bokat, jag vet inte hur det här ska gå. - Jag tycker det är märkligt, egentligen har ju Daniel de allra bästa förutsättningarna för att bli rehabiliterad så snabbt som möjligt. Här finns en rehabiliteringsplats fix och färdig. Men systemets regler säger ifrån.- Arbetsförmedlingen kan erbjuda en medhjälpare som kan hjälpa Daniel med arbetsuppgifterna utanför maskinen. Det är bra. Men den hjälpen får bara kosta 60 000 kronor per år, och det finns inga garantier att vi får hela den summan. Det blir 5 000 kronor i månaden det är inte något realistiskt alternativ. Den summan räcker i drygt två dagar per månad. Det vore rena Ebberöds bank för min del.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om