Ungefär 30 procent av alla bränder i villa, par- och radhus samt fritidshus är eldstadsrelaterade, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Antalet soteldsincidenter har dock minskat i Västerviks kommun de senaste året, vilket Peter Helge på räddningstjänsten berättat i tidigare artiklar.
Det är Roger Landelius, brandingenjör på räddningstjänsten i Västervik, som levererar liknelsen.
Han menar att många blandar ihop de här två sakerna, eller tror att de i princip innebär samma sak.
Men så är alltså inte fallet:
– Sotaren gör rent eldstäder, andra fasta förbränningsanordningar och restaurangkök medan brandskyddskontrollanten granskar, med något längre intervaller mellan besöken, att anläggningen i fråga är brandsäker och funktionsduglig.
Syftet med båda insatserna är förstås att hindra uppkomst och spridning av brand.
Sotning och brandskyddskontroll är en kommunal myndighetsverksamhet som styrs av lagen om skydd mot olyckor. Och varje fastighetsägare är skyldig att låta sota och besiktiga sin eldningsanläggning i enlighet med de intervaller som beslutats av kommunfullmäktige, förklarar Landelius.
I Västerviks kommun gäller sotning mellan fyra gånger per år och vart tredje år. Och för brandskyddskontroll har staten bestämt att den ska ske vart tredje eller vart sjätte år.
– Intervallerna varierar lite grand beroende på objekt, bränsleanvändning, konstruktion och så vidare.
Som privat fastighetsägare kan man välja att använda sig av kommunens entreprenör eller att skaffa tillstånd att själv utföra sotningen, alternativt kan man anlita någon annan behörig skorstensfejare.
Brandskyddskontrollerna måste dock alltid genomföras av en utbildad brandskyddstekniker eller skorstensfejarmästare.