Rigmor Kinnbom har lagat en klassisk strömmingsrätt. Först strömming med potatis, sötsur sås och lingonsylt. Sedan stekt inlagd strömming för smörgåsarna framöver.
– De som levde här ute på öarna kunde göra det tack vare fisket.
Själv hade Rigmor och hennes familj en fiskarfamilj som granne, som ofta kom in med sin fisk på morgonen.
– Då kunde mamma säga att jag skulle springa ner och köpa ett kilo strömming till middagen.
– Och slottet, de hade sina egna fiskare.
Strömmingen var på den tiden fattigmansmat, förklarar Rigmor. Den som inte hade råd med något annat kunde oftast ändå köpa sig några strömmingar.
– Vi hade glåpord för varandra här i byarna och vi kallades för "Västrum med sillnacke", antagligen för att vi åt så mycket strömming, tror Rigmor.
– Och det togs vara på allting. Av både rommen och mjölken gjorde de speciella lådor. Men de recepten är det nog inte många som har kvar. Och det finns heller inte många kvar som vet hur man fiskar med en strömmingssköte.
Strömmingen i Östersjön har också blivit giftig, på grund av stora utsläpp av dioxiner och PCB, främst under 70-talet. Ämnena påverkar till exempel hjärnans utveckling, nervsystemet, immunförsvaret och möjligheten att få barn. Därför ska barn och kvinnor som någon gång planerar att skaffa barn helst undvika den här fisken.
Men Rigmor håller liv i traditionerna och äter gärna strömming, om hon får tag i någon.
– Jag tänker att när man är så här gammal är det väl ingen fara. Men jag skulle inte servera det till mina barn och barnbarn.
Nu är hon orolig för strömmingens framtid.
– Sorgligt är det.