Bara för någon vecka sedan kom beskedet från patientförsäkringen, som ändrat sitt tidigare beslut. Där står det svart på vitt att diagnosen från Västerviks sjukhus var fel och att Sören har rätt till patientskadeersättning för den merskada som uppstått genom fördröjning av rätt behandling.
- Jag är inte ute efter att nåla dit läkarna, men jag är mycket kritisk till sjukhuset, där den ena handen inte tycks veta vad den andra gör. En enkel blododling hade besparat mig alla besvär och samhället hade sparat stora pengar i vårdkostnader.
Sören har fått men efter felbehandlingen som han kommer att lida av hela livet. Han har nedsatt känsel nedanför ljumskarna och i höger ben, smärta i ländryggen och i ben som påverkar sömnen och blir värre vid ansträngning.
Sören arbetar på Kontorsservice i Västervik och har gradvis kommit tillbaka till jobbet.
- Där har jag hela tiden fått stöttning och i dag kan jag jobba 75 procent.
Den 6 juni 2007, på nationaldagen, fick Sören smärtor i ryggen. De tilltog och till slut såg han ingen annan möjlighet än att åka in till akuten i Västervik. Klockan tre på morgonen.
- Jag trodde först att det var njursten, det var kraftiga smärtor, jag kunde knapp ta ett steg.
På akuten konstaterades att det inte var njursten och inte heller blindtarmen. Han fick smärtstillande tabletter. Sören gick direkt till jobbet den här torsdagen, utan en timmes sömn.
- Men jag hade ont hela tiden, smärtorna var enorma så jag återvände till akuten.
Sören blev inlagd och på fredagen kom beskedet från läkarna.
- Jag skulle opereras för blindtarmen. Underligt, jag har ju inte ont i magen utan i ryggen, tänkte jag.
Så försvann blindtarmen. Men Sören blev inte bättre, tvärt om. Infektionsvärdena bara steg och steg och han fick syrgas eftersom han inte kunde syresätta blodet. Sören berättade för läkarna att han inte hade någon känsel i baken, som om han var förlamad.
Hela helgen gick med svåra smärtor men ingen ny undersökning gjordes.
- På onsdag eftermiddag gjordes en magnetröntgen på ryggen som visade att jag hade en stor varhärd i ryggmärgen. Då som först togs en blododling som senare visade att jag hade blodförgiftning. På kvällen blev det akutfärd till sjukhuset i Linköping.
- De satte in alla resurser och jag blev opererad på natten. Jag kom in i sista minuten, det var enligt läkarna på gränsen att jag hade strukit med.
När Sören vaknade efter operationen kom ansvarige läkaren och undrade om Sören kunde röra på tårna och lyfta benen.
- När jag visade att det gick kom det tårar från läkaren. Det hade varit en svår operation, sa han. Varhärden hade sträckt sig över fem kotor. Han ville inte skicka tillbaka mig till Västervik på grund av den behandling jag fått där.
Sören fick stanna tolv dagar i Linköping, sedan eftervård i Västervik under fem veckor. Han har gått igenom flera operationer, en på grund av bråck orsakat av den onödiga blindtarmsoperationen.
Han åt penicillin i tre månader och var sjukskriven i nio månader. Han fick lära sig att gå igen med hjälp av rollator och det skulle ta två och en halv månad innan han kunde ta på sig strumporna på egen hand.
Han kan inte förstå att man på kirurgen inte kollade igenom hans journaler. En gång tidigare har han fått penicillinbehandling för blodförgiftning, något som borde ha upptäckts från journalerna på medicinmottagningen.
För Sören stod det helt klart att han blivit felbehandlad och sannolikt skulle få men för livet. Nu startade hans kamp för att få rätt. Det skulle visa sig bli svårt och krångligt.
- Jag kan förstå att många inte orkar driva en sådan här sak när man själv är tagen av sviterna.
Sören gjorde en anmälan till Patientförsäkringen. Där fick han avslag med motiveringen att "man kan inte räkna med att få rätt diagnos när man åker till ett litet sjukhus utan specialistläkare".
- Då bör väl läkarna kontakta något annat sjukhus där det finns specialister för att få råd, anser Sören.
Han gjorde då en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för att pröva om läkarna i Västervik gjort något fel. Det skulle dröja länge innan saken blev ordentligt utredd.
- Jag fick inga besked, och tiden gick.
Till slut kom svaret där HSAN kritiserar sjukvården i Västervik för dålig uppföljning och att ansvarig läkare inte handlat "enligt god läkarsed".
Sören skickade in anmälan till patientförsäkringen, där han först fick avslag, han skulle inte få någon ersättning för skadorna. Då kopplade han in en advokat, och i mitten av mars kom beskedet att det tidigare beslutet var ändrat.
Nu får han ersättning för inkomstbortfall och resekostnader och andra kostnader som han haft till följd av skadan, samt för sveda och värk.
Han kan också få ersättning om skadan bedöms orsaka kvarstående besvär. Sjukhuset i Västervik har också gett honom en ursäkt.
- Pengarna är inte det viktiga, jag hoppas att inte fler ska råka så illa ut. Och jag hoppas att avdelningarna på sjukhuset har lärt sig att kommunicera bättre.
- Jag vill också säga att jag under eftervården i Västervik och efter jag blev utskriven har fått den bästa tänkbara hjälp av alla berörda på Västerviks sjukhus och jag har fått mycket stöd från ryggmärgskademottagningen där.