Första gången Kerstin Girell (född Ihrfelt) kom till Källvik, utanför Loftahammar, var 1928. Hon var fyra år då. När VT träffar Kerstin, eller Pian som hon oftast kallas, är hon återigen på semester i Källvik, där hon nu tillbringat 85 somrar.
– Det har varit underbara somrar här! utbrister hon.
Källvik var en brunnsort. Med andra ord fanns här mineralkällor med järnhaltigt vatten. Ett vanligt syfte med att åka hit var rekreation.
– Källvik hade också en läkare, vilket var en av anledningarna till att mina föräldrar valde att åka hit.
Hon växte upp i Norrköping, så det var där färden mot semestern brukade börja.
– Vi åkte taxi hit först, men sedan blev det förbjudet att köra taxi över länsgränserna, på grund av bensinransoneringar under kriget. Så då tog vi ångbåten från Valdemarsvik.
Ångbåt var det primära färdsättet till Källvik. Båten gick från Stockholm, via Valdemarsvik, vidare till Västervik och la an i Källvik vid ett varje söndag.
– Då brukade jag gå ner till bryggan för att titta vilka som kom, det var en höjdpunkt varje vecka.
Sådan var stämningen. Alla kände varandra och umgicks tillsammans.
– Man träffades hela tiden, i affären, vid postuthämtningen och på danskvällarna som hölls varje onsdag och lördag, säger Pian.
Läs mer i dagens tidning.