Antal sökande till och med 29 år i Västervik, från vecka till vecka för de tre senaste åren. Röd kurva 2020, gul 2021 och blå 2022.
100 personer färre än ifjol är arbetslösa i Västerviks kommun och för tillfället finns det bara åtta ferieannonser i arbetsförmedlingens platsbank.
Men, bakom de positiva siffrorna döljer sig en trend bland unga att färre vill sommarjobba.
244 unga (upp till 29 år) jobbsökande står till arbetsmarknadens förfogande och söker ersättning från arbetsförmedlingen.
Samtidigt skriker arbetsgivarna i sommarstaden efter personal inför den väntande högsäsongen.
– En kvalificerad gissning är att bara besöksnäringen med restaurangerna saknar 150 personer, kommenterar Michal Ulatowski, arbetsförmedlingens sektionschef i Kalmar län.
Ovanpå det har kommunen det mer bekymmersamt än någonsin tidigare och behöver runt 500 sommarvikarier till omsorgens olika områden, för att klara bemanningen under semesterperioderna.
"Det tycks vara så att allt färre ungdomar är intresserade av att sommarjobba, det är mer än brådskande", sa nye socialchefen i Västervik, Joakim Nyman, förra veckan.
Sedan år 2012 har trenden vänt. Numera finns det fler tillgängliga platser än sökande ungdomar. Trenden är tydlig i hela landet.
Synen på sommarjobben har förändrats drastiskt, från att ha varit något nödvändigt till att mera vara en tidsödande belastning.
– Visst sätter det sina spår inför framtiden. Att sakna referenser i sitt cv, inte få erfarenheter av att behöva passa tider och ta ansvar. Och dessutom missa lönen, säger Michal Ulatowski och berättar hur han själv slogs med näbbar och klor för att få ett sommarjobb som ung.
Han är väl medveten om att jobben till största delen förmedlas genom sociala nätverk och undantagsvis genom AF:s platsbank.
Flera arbetsgivare har gett upp sökandet och dragit in sina annonser när de inte fått napp.
Ungdomar som inte sommarjobbar får istället lita till stöttningen från mamma och pappa.
I det läget kommer flyktingar från Ukraina till Sverige och stärker arbetsmarknaden på samma sätt som de från Syrien gjorde tidigare.
– De kommer hit men är inte redo att börja jobba. De väntar på sina tillstånd och har språket som en barriär att övervinna. Det finns några ukrainska snickare som kan vara intressanta för ett företag i Västervik som har polsk personal. De språken är ganska lika. Men strömmen har vänt och fler reser tillbaka till Ukraina. De vill bygga upp sitt land igen, säger Michal Ulatowski.