Enligt en undersölkning gjord av SVT tappar Frälsningsarmén medlemmar. I dag finns det 31 aktiva medlemmar i Frälsningsarmén i Västervik. Det är det lägsta antalet man någonsin haft. Anita Björkman är soldat i armén sedan 17 år tillbaka och tillsammans med Bertil Andersson, kårledare, har hon märkt de senaste årens minskning, och framförallt brist på föryngring i Frälsningsarmén.
De menar att Frälsningsarmén är långt ifrån ensam, nästintill alla föreningar som grundar sig på ideellt arbete har tappat medlemmar under lång tid.
- Många upplever att man inte har tid att engagera sig längre. Efter jobbet finns det så mycket annat man måste ta itu med, säger Anita Björkman.
Står man också på kristen grund är det ännu svårare, sekulariseringen har gjort att religiösa samfund har det allt svårare, menar Bertil Andersson.
- Att ha en kristen tro är inget plus i vårt samhälle i dag, säger han.
Frälsningsarmén i Västervik har många aktiviteter, deras soppluncher, kafékvällar och gudstjänsterna på söndagarna är välbesökta. Men de fasta medlemmarna och soldaterna är förhållandevis få och äldre, av de 31 medlemmarna är över hälften över 70 år gamla.
Mycket av arbetet man utför är av social karaktär. Frälsningsarmén har länge varit en plats att få hjälp på för de som känner sig ensamma eller som har det svårt på andra sätt. Det fyller en viktig social funktion, berättar Bertil Andersson.
- Utan arméns sociala engagemang är frågan var de ensamma skulle ta vägen.
Den utåtriktade verksamheten, till exempel värvningen av nya medlemmar har man ofta inte tid med, de dagliga verksamheterna måste skötas. Det finns inte tid eller medlemsunderlag för att aktivt söka upp nya medlemmar.
- Vi har fullt sjå att hinna med det arbete som vi själva tagit på oss, det är viktigt att vi gör det arbetet bra, säger Anita Björkman.
Bertil Andersson hoppas. En väg ut ur det brydsamma läget vore att kunna starta en ungdomsgrupp för att på så sätt få fler medlemmar. Men i en bygd där många ungdomar försvinner bort till studier och jobb i andra städer är det svårt. Men än finns det hopp.
Även om medlemsantalet är lågt är många engagerade berättat båda. Det är inte en helt rättvis bild som visas genom statistiken. Men många fler behövs och frågan är hur man ska öka medlemsantalet.
- Ja det är faktiskt den svåra frågan och den måste hållas levande. Inom rörelsen måste vi alla tänka på den ständigt, säger Anita Björkman.