Snirkligt hantverk för ömma händer

Maria Dahlström har alltid tyckt om att pyssla. Hon har sytt, broderat och målat så länge hon kan minnas. Plötsligt fick hon problem med händerna, fibromyalgi löd diagnosen. Då tipsade hennes kompis om en kurs i luffarslöjd.
- Hantverket fungerar utmärkt för mig, trots min värk i händerna, säger hon glatt.
På bordet framför sig har Maria en uppsjö av snirkliga ting - godisskålar, ljusstakar och diverse köksredskap. De är lekfullt utformade med små roliga detaljer som kittlar fantasin. Maria bruka ofta kila in objekt som snäckor och stenar i sina järntrådsföremål.
- Luffarslöjden är verkligen ett utlopp för kreativiteten, det uppkommer alltid nya idéer när man håller på, säger hon.
I dag är luffarslöjden en relativt okänd hantverksteknik för många, men den härstammar ända från 1800-talet. Då var det nästan bara män som sysslade med det, eftersom det var de som "gick på luffen". Det var vanligt att de tillverkade köksredskap som bland annat vispar och slevar för kroppkakor.
-Nu sysslar både män och kvinnor med tekniken. Särskilt tacksamt är luffarslöjden för personer med värk har jag märkt eftersom det är enkelt att greppa tången, säger hon.
Maria visar hur man använder järntråd, koppartråd eller ståltråd i olika tjocklekar och böjer till med hjälp av tänger och knipsare. Tråden lindas och böjs och tids nog växer till exempel en skål fram. Det verkar vara ett ganska pilligt jobb, men Maria säger att det är mycket enklare än vad man tror.
-Nästan alla kan lära sig att göra det, det enda som egentligen krävs är att man har lite känsla för form.

Snirkligt hantverk för ömma händer

Ett mål mat mot en snirklig ljusstake i järntråd. Så föddes Luffarkonsten. Nu har hantverket blivit en trend. Maria Dahlström lär ut den gamla slöjdkonsten i höstens studiecirkel på ABF.