På campingstolar och i gräset bredvid slottsruinen, satt på torsdagsförmiddagen ett glatt gäng på åtta personer i en cirkel och fikade.
– Vi träffades här i kön för flera år sedan. Sedan dess ses vi här utanför ruinen en gång om året och berättar om vad som har hänt sedan sist, säger Jessica Franzén.
De var på plats redan vid klockan 12 och har varit bland de första på plats under sina 20 år som besökare.
– Det har hänt att artister har kommit ut och tagit kort på oss, istället för tvärtom. De är så förvånade över att vi är här så tidigt, säger Rolf-Göran Franzén.
Det gruppen tycker är bäst med Visfestivalen är det blandade utbudet av nya och etablerade artister.
– Det är som en påse gott och blandat. Det är en bra blandning och utbudet av artister som är på väg upp får inte försvinna, säger Gunilla Berglund Heimer, som nästa år har besökt festivalen i 30 år.
Festivaldeltagarna är väldigt fokuserad och kan vara svåra att bemöta för artister.
– Publiken är kräsen men tålmodig. De ger alltid den som uppträder en chans. Men tar de inte den chansen får de skylla sig själva, säger Jessica Franzén.
Men artisterna är inte evenemangets viktigaste punkt.
– I början satt jag och valde ut vilka dagar jag skulle gå, efter vilka artister som spelade. Men den dagen jag valde att inte gå på var alltid roligare. Det handlar inte om artisterna utan helheten, säger Kerstin Franzén.