Snart blir bostadsbristen värre
Vi har redan hört att det byggs för lite bostäder för ungdomar. Att ungdomar har svårt att komma in på bostadsmarknaden är också uttjatat. Men det är inget mot hur det kommer att bli i framtiden.
Framför oss väntar ännu större problem eftersom antalet barn som föds inte är konstant. Tvärtom. Det varierar kraftigt. Under åren 1989 till 1992 hade Sverige en babyboom med mellan 120 000 och 125 000 nyfödda barn om året. Mellan 1975 och 1985 var siffran bara drygt 90 000, alltså en skillnad på mer än 30000 barn per år.
Om fem år börjar dessa 90-talister knacka på dörren till bostadsmarknaden. Snacka om bostadskris för unga!
- Ja, beredskapen bland bostadsbolagen verkar ganska dålig. Det finns några få initiativ, men generellt lever både byggare och beslutsfattare i föreställningen att vi föder lika många barn varje år, säger Gunnar Wetterberg
Wetterberg jobbar i dag som chef för Sacos, Sveriges Akademikers Centralorganisations, utredare och statistiker, men har tidigare arbetat med bostadsfrågan inom både Kommunförbundet och Finansdepartementet. Han har intresserat sig för befolkningsutvecklingens påverkan på samhället och bostadsbyggandet under de senaste 15 åren, och han tycker att fler borde göra det. Om situationen inte förändras snart, och de nya barnkullarna inte får bostäder, kan detta påverka samhällets tillväxt, befarar han.
- För att bostadsbolagen ska vara förberedda på den marknad som väntar i framtiden vore det nyttigt att ha den här kunskapen.
Men den lösning Wetterberg tror på är inte att bygga massor av nya bostäder speciellt för de unga.
- Nej, det var 1960-talets lösning med miljonprogrammen. Det tror jag inte är möjligt att upprepa. De stora subventionerna blev till slut mest bara bränsle åt byggkostnaderna. Jag tror istället att det handlar om att få de stora kullarna som föddes på 1940-talet att flytta vidare.
Under 1940 föddes rekordmånga barn i Sverige. Under 1930-talet och fram till 1942 var barnkullarna små. Dels pågick ett världskrig, dels var det svårt för ungdomar att skaffa egen bostad. Men 1942 blev Hitler stoppad vid Stalingrad och en ny hyresreglering infördes i Sverige. Plötsligt fanns det framtidshopp och bostäder. Babyboomen blev därefter.
Det är ingen tvekan om att 40-talisterna haft stor påverkan på bostadsbyggandet, anser Gunnar Wetterberg.
- Nej, som jag ser det är miljonprogrammet ett monument över samhällets behov av att bygga bostäder åt just 40-talisterna. När de fick det bättre ställt växte istället förorternas en-och-en-halvplansvillor upp runt omkring städerna.
Och där står vi fortfarande, med massor av 40-talister som bor bra i sina minimalt belånade eller färdigamorterade villor. De har ingen lust att flytta vidare, för det finns för få attraktiva alternativ för dom.
- Det är här jag tror att man ska satsa resurserna. Vi behöver skapa en helt ny typ av attraktivt mellanboende som gör att 40-talisterna säljer sina villor och flyttar vidare. Ett steg mellan villan och äldreboendet, säger Gunnar Wetterberg.
40-talisterna är med rätta kräsna. De bor billigt och de bor bra. Klart att de inte säljer sin villa och flyttar till något sämre. Men samtidigt börjar de bli äldre. Att gå i trappor är inte lika självklart, villorna är inte speciellt bra anpassade för äldre eller personer med funktionshinder.
Därför är det inte bara en fråga om 40-talisternas komfort att få dom att flytta. Det handlar om samhällsekonomi också. Ju längre en äldre person kan bo hemma, desto mer pengar sparar samhället. En människa som vårdas hemma kostar i genomsnitt samhället ungefär 125 000 kronor om året. En som vårdas på ett särskilt boende kostar en halv miljon.
- Men man måste bygga spännande och vackra bostäder i attraktiva lägen. Här måste både bostadsföretagen och kommunerna ställa upp och anstränga sig.
Men vad har 40-talisternas mellanboende med 90-talisternas bostadsproblem att göra?
- Jag tror att den rörelse som 40-talisternas flytt skulle ge bostadsmarknaden skulle skapa kedjeeffekter som i slutändan skulle medföra att mindre och billigare hyreslägenheter blev lediga för ungdomar.Idag finns inte den rörligheten.
Störst är problemen i studentstäder och storstäder. Här är bostadssituationen redan ansträngd. Den lär bli akut när 90-talisterna kommer, särskilt som allt fler unga läser vidare på universitet och högskolor.
Här räcker det inte med att få 40-talisterna att flytta.
- Det finns arkitekter som börjat rita lägenheter med flera ingångar, som man gjorde förr. Då kan en familj använda hela lägenheten medan barnen bor hemma.
-Sedan kan man dela av lägenheten och hyra ut en del. Det är en bra lösning som jag tror fler bostadsföretag skulle behöva satsa på.
Så jobbar vi med nyheter