Snabb lösning på mordfall

- Vi fick ett erkännande direkt av den misstänkte. Så fort vi hade hittat liket efter en månads letande stod det klart vem den skyldige var.Olle Klavebäck minns tillbaka på mordfallet som skakade bygden i mitten av 1960-talet. Efter en månads sökande efter den försvunne Erik (fingerat namn) skulle spaningar avbrytas. Då kom genombrottet.- Jag förhörde flera personer och jag kom till mer och mer klarhet i att Eriks kamrat, pensionären Eskil Zakrisson (fingerat namn) var ofta tillsammans med Erik. De drack en del tillsammans och vistades ofta i Eskils bostad en bit från Locknevi kyrka. Olle Klavebäck blev nyfiken och jobbade vidare.- Ju mer jag pratade med folket i bygden blev jag alltmer övertygad om att Eskil kunde ha något med Eriks försvinnande att göra. Dessutom hade Eskil, enligt de som kände igen honom, visat sig mer och mer skygg den sista tiden.- Efter en stunds samtal med Eskil stärktes mina misstankar mot honom. Jag körde ner bilen i en grusgrop utom synhåll från Eskils bostad. Där satt jag och funderade på var han kunde ha gömt liket. Det stod ganska klart för mig att han i så fall dragit det nerför, ty Erik var ganska stor och tung medan Eskil var liten och mager.- Efter en stunds funderade och letande kom jag till en gräsbevuxen äng som lutade neråt från Eskils bostad. I detta läge var jag synlig från Eskils bostad och jag kunde se att han genom ett fönster tittade efter mig.- Nere på ängen fanns en stor sophög med rostiga plåtburkar och annat skräp. Tydligen var det Eskils sophög sedan många år tillbaka. I en liten fördjupning 33 meter från Eskils bostad fanns ytterligare en sophög. Den innehöll till synes samma skräp som den förstnämnda. Skräpet var tydligen plockat från den förstnämnda högen till denna.- Jag sparkade undan några gamla rostiga konservburkar och annat skräp. Då såg jag hur ljuset släcktes i Eskils bostad.- Efter ytterligare letande i sophögen fick jag plötsligt se ett kranium med ansiktet uppåtvänt. Det särskilda kännetecknet, en enda framtand i överkäken, var lätt att känna igen. Där låg tydligen den försvunne Erik vars ansikte delvis var uppätet av fåglar och andra djur under den månad han varit försvunnen.- Misstankarna riktades omedelbart mot Eskil. Han hade tydligen från sitt fönster sett när jag upptäckte liket. För att säkra bevisen om något skulle hända mig gick jag skyndsamt till bilen och hämtade min kamera samt tog några bilder på liket i sophögen. Olle Klavebäck ringde sin chef landsfiskalen som inte trodde honom men skickade i alla fall förstärkning. Eskil hade lämnat sitt hem och poliserna väntade ut honom. Det ösregnade och de tog skydd i vedboden- Framemot midnatt hörde vi någon komma från skogsområdet intill vedboden. Nu var det riktigt spännande. Kollegorna och jag beredde oss på att Eskil skulle vara beväpnad med yxa, kniv eller något annat tillhygge. Han var misstänkt för mord och gripandet måste ske med överraskning.- Just när Eskil passerade utanför vedbodens ingång rusade vi fram och mer eller mindre slog ner honom på marken. Samtidigt ropade vi alla tre att vi var poliser. Medan de andra två poliserna höll honom satt jag på handbojorna och då kom det snabbaste erkännande jag någonsin fått. Eskil skrek: "Ja det var jag som högg ihjäl Erik."- Vi körde Eskil mot Västerviks polisstation. Trots att det inte var något lämpligt tillfälle att hålla förhör under bilfärden berättade Eskil för oss om hur det gick till när han mördade Erik. Han lämnade följande berättelse, vilken senare överlämnades till undersökningsledaren i form av en tjänste- anteckning."Vi drack en hel del under kvällen Erik och jag. Jag hade köpt brännvin dagen efter att jag fått min pension. När Erik kom söp vi ur flaskan. Det var kallt i rummet och jag sade till Erik att han skulle hämta ved så vi kunde elda i kaminen. Jag tjatade på honom, men han gick inte ut och hämtade någon ved. Jag blev förbannad och gick ut till vedboden.Där hämtade jag inte någon ved för jag var så arg. I stället tog jag med min klyvyxa in. Medan Erik fortfarande satt i stolen gick jag bakifrån och högg yxan rätt i skall på honom. Jag tror jag klöv skallen för blodet bara forsade. Utan att säga ett ord eller skrika föll Erik till golvet och blev liggande där. Jag tror han dog direkt. Sedan vet jag inte vad jag gjorde under natten, men på morgonen plockade jag undan en del skräp i skyffet under trappan och drog in Erik där och stängde dörren. Där låg Erik i några dagar. Min tanke var att med hjälp av dragkärran dra honom till Locknevi kyrkogård och gräva ner honom där.Tiden gick och jag var lite rädd för att någon skulle se mig med liket på kärran. Så kom en dag då jag fick se en polisbil här utanför. Jag blev rädd eftersom jag hade liket i mitt hus.På natten därefter drog jag ner liket till ängen, där ni hittade det. Jag täckte över med skräp från min sophög så gott jag kunde. När jag i dag såg polisen gräva i sophögen förstod jag att han hittat liket efter min bästa vän Erik".45 år efter mordet besöker Olle Klavebäck mordplatsen. Eskils hus är borta, vedboden däremot finns kvar.- Det har växt igen. Så här mycket träd var det inte men där nere i slänten låg Erik i en sophög.Mordet uppmärksammades i rikspressen och Olle Klavebäck fick epitetet "den nyfikne polisen" som löste mordet.

Snabb lösning på mordfall

Fem månader har gått sedan Agneta Westlund, 64 år, mördades i Loftahammar. Polisen har ingen misstänkt. Olle Klavebäck, pensionerad polis, minns tillbaka på ett mordfall i Locknevi som löstes direkt.