Pandemin som nu drabbar världen har fått många att vända blicken bakåt på liknande sjukdomsutbrott. Tyfus, spanska sjukan och koleran till exempel. Bengt Hjord, frilansjournalist och lokalhistoriker, påminde Västerviks-Tidningens redaktion om en artikel som publicerades 2004.
– Jag hade fått uppdraget, i och med att tidningen firade 170-årsjubileum, att lyfta fram intressanta händelser från Westerwiks Weckoblad, säger han när vi ringer upp.
År 1834, då tidningen var ny, hade koleran nått Sverige. I Bengt Hjords artikel framgår att det var just detta ämne som dominerade nyhetsrapporteringen. I början var de lokala nyheterna få. Den 9 augusti skriver tidningen att 92 människor hastigt insjuknat och dött i Göteborg. Man fick läsa att det låg hundratals lik under bar himmel och väntade på att begravas. En obeskrivlig stank spred sig. Folk var oroliga och rädda för att bli smittade. Farsoten spred sig och drabbade bland annat Jönköping, Norrköping, Örebro och landsbygden däromkring.
I Västervik började man vidta åtgärder för att hindra smittan. I en kungörelse förbjuder den tidens kommunstyrelse dansnöjen. Westerwiks Weckoblads lokala rapportering ökar. Bengt Hjord skriver i sin artikel att vägbommar med vakter sattes upp vid Målserum, marknader ställdes in, man rekryterade likbärare och dödgrävare. Ute på Strömsholmen gjordes en sjukstuga iordning. Stockholm drabbades av smittan, men Västervik lyckades hålla den borta. I Weckobladet hyllades stadens borgmästare L.P. Eneqvist för sin nit och driftighet. Invånarna beskrivs som lugna åskådare, något som fick en läsare att reagera med en arg insändare.
Skeendet har paralleller med idag.
– När det här med coronaviruset kom tycker jag att det finns likheter med 1834, säger Bengt Hjord.
Totalt blev det tio uppslag i olika ämnen som Bengt Hjord skrev under VT:s jubileumsår 2004. Både före och efter det har mängder av hans artiklar publicerats i tidningar och tidskrifter. Bland annat i Tjustbygdens kulturhistoriska förenings årsböcker. Han är även författare till ett antal böcker. De som har koppling till Västervik är "Hälsningar från Västervik" (1998) och "Stegeholm i Västervik" (2001).
– Det började med att jag blev nyfiken på Stegeholm. Jag läste vad jag kom åt och kontaktade bland annat museet för mer information. Men det fanns många luckor. Jag började leta i flera arkiv efter originalkällor, bland annat i Riksarkivet, Krigsarkivet och i Kungliga bibliotekets kart- och handskriftssamlingar.
Resultatet publicerades först i årsboken Tjustbygden, och med tillägg av ett par kapitel blev det senare en bok. En bibliografi över Tjustlitteratur tillkom också under arbetets gång.
Bengt Hjord, 73 år, är bosatt i Kungsängen, norr om Stockholm. Intresset för Tjustbygden kommer ursprungligen av att hans fru är från Västervik.
– Under mer än trettio år har vi ofta tillbringat både somrar och vintrar i Västervik.
De senaste tjugo åren arbetade Bengt åt IDG Sverige, en utgivare av IT-information. Han redigerade tidningar, skrev reportage och instruktionsartiklar om mjukvaruhantering. Dessförinnan var han under mer än tjugo år gruppchef vid ateljén på Sveriges Television.
Intresset för lokalhistoria är fortsatt starkt. Just nu pågår en bok om Kalmar.
– Det är en liknande bok som "Hälsningar från Västervik" som innehåller gamla vykort från staden daterade runt förra sekelskiftet. Bilderna bär på så mycket spännande information.