Smitare från viltolyckor tvingas sätta dit sig själva

Det är i stort sett omöjligt att undgå upptäckt efter att kört på ett vilt.
Oftast tvingas den smitande föraren att själv gå till polisen och göra anmälan dagen efter.
Detta för att få ut pengar på försäkringen.

Vilt på vägen. Det fanns rådjur, vildsvin och älg utmed E22 i går eftermiddag när trafikanterna informerades om vikten av att märka ut olycksplatser med vilt.Foto: Anders Steiner

Vilt på vägen. Det fanns rådjur, vildsvin och älg utmed E22 i går eftermiddag när trafikanterna informerades om vikten av att märka ut olycksplatser med vilt.Foto: Anders Steiner

Foto:

Västervik2006-09-01 00:25
- Vi har hittills i år haft 30 fall i länet där personer inte anmält och märkt ut att de kört på vilt, säger Lars Sävberger, polis.
- Blir det en skada på bilen, vilket det oftast blir, åker föraren dagen efter viltolyckan till verkstaden och vill ha hjälp. Är det ett försäkringsärende ber verkstaden om en kopia på polisanmälan.
- Ajdå, säger bilägaren, som i det läget tvingas anmäla sig själv och polisen skriver en rapport som går vidare till åklagare.

I går fanns polis, jägare, älgskadefondsföreningen, vägverket och eftersökspatruller vid Kvistrum på E22 för att informera bilisterna om faran med vilt utmed vägarna. Och framförallt vikten av att märka ut platsen för en viltolycka.
- Den enda anledningen till att ett eftersök efter trafikskadat vilt misslyckas är att platsen inte är rätt utmärkt. Patrullerna är helt enkelt på fel ställe, säger Bengt Andersson, länsjaktvårdskonsulent.

Han nämner ett skrämmande exempel på hur fel det kan bli.
- Vid ett tillfälle hade vi en eftersökspatrull ute i skogen vid Mörlunda när djuret i själva verket blivit påkört vid vägstationen i Ankarsrum. Då är det inte så lätt att lyckas. I det här fallet var en kommunikationsmiss mellan en bussförare och polisens kommunikationscentral.

Ett stort antal trafikanter visades in i "informationsfickan" vid Kvistrum, Almvik. Några hundra meter innan hade ett flertal pappdjur placerats ut. Förarna fick frågor om de sett djuren. Det var blandade svar.
Uppstoppade rådjur, vildsvin och älg fanns utmed vägbanan och väckte stor uppmärksamheten.
Den viktigaste information gick ut på att få folk att inse hur viktigt det är att en viltolycksplats, då djuret lämnat platsen, märks ut på rätt sätt. Orangea band finns i de flesta bilar men det går bra att märka med vad som helst, bara det blir utmärkt.

Allt för att eftersökspatrullen ska hitta djuret så fort som möjligt och förkorta lidandet.
För att undvika viltolyckor är det viktigt att anpassa hastigheten, att vara särskilt uppmärksam i skymning och gryning och på platser där skog möter skog på ömse sidor om vägbanan.
- Nu kommer älgbrunsten och viltet blir mer rörligt, varnar Bengt Andersson.

315 viltolyckor inträffade i länet förra året fördelade på: 24 älg, 29 hjort, 248 rådjur och 14 vildsvin. Drygt hundra olyckor kräver eftersök.
- I vår kommun blir det 30-40 eftersök om året, säger Kent Throzell som trycker på vikten att märka ut platsen korrekt.
- De viltrikaste områdena är söder om Västervik vid Blankaholm och mot Oskarshamn. Norrut från Edsbruk till länsgränsen är det också gott om vilt, säger Throzell.
Måste anmälas
Olyckor med följande vilt måste alltid rapporteras till polisen:
Älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om