Kvinnan och hennes tre barn var på väg till hennes morföräldrar i Västervik. Kvinnan har beskrivit bilfärden som lugn, fram till att yngsta dottern grät och behövde en ny blöja. Då blev hon stressad och har sagt att hennes körsätt började påverkas någon mil norr om Almvik.
Vittnet i målet, en polisman som den där dagen var ute och körde en omålad polisbil, har berättat att han i höjd med Almvik blev omkörd av en bil som körde väldigt snabbt. Hastighetsbegränsningen var 100 kilometer i timmen och polismannen hade svårt att hänga med bilen trots att han körde i 140. När de passerat 70-sträckan vid Hjorten och vägen blev tvåfilig körde bilen framför om flera bilar och polismannen bedömer att föraren körde i 150.
När vägen gick ihop till enfilig gjorde föraren av bilen en "hastig manöver" för att komma in i det högra körfältet. Polismannen har också berättat att han, när han stoppade föraren, såg henne prata i mobilen.
Åklagaren ville att kvinnan i bilen skulle dömas för grov vårdslöshet i trafik.
Tingsrätten resonerar dock inte likadant. De lutar sig mot ett fall i Högsta domstolen där HD beslutade att 189 kilometer i timmen på en 110-väg inte var vårdslöshet i trafik, bland annat för att det vid tillfället var goda trafikförhållanden. Tingsrätten tvivlar inte på polismannens uppgifter och de håller med om att kvinnan kört mycket omdömeslöst. Men de yttre förhållandena – väg, väder och trafik – gör att de inte kan döma henne för vårdslöshet i trafik. Därför frias hon helt.
Varför dömdes då inte kvinnan för fortkörning? Tingsrätten ansåg ju att polisens vittnesmål var trovärdigt.
Katarina Wahlberg, rådman i fallet, förklarar att man alltid måste veta vad man är anklagad för och vad man ska försvara sig mot. I det här fallet var kvinnan bara åtalad för grov vårdslöshet i trafik. Hade hon varit åtalad för även fortkörning så hade hon kunnat dömas för det, nu gick det inte.
– Då skulle det ha tagits upp i förhandlingen. Det får aldrig komma som en överraskning, att man hittar något nytt, säger Katarina Wahlberg.
Det finns dock fall där en person kan vara åtalad för ett brott och dömas för ett annat, man kan till exempel åtalas för mord men dömas för dråp. Katarina Wahlberg förklarar det med att det då handlar om samma gärning, att beröva någon livet, men att omständigheterna som leder fram till gärningen har betydelse för domen.