Det är dagen efter den förödande storbranden i Västervik, en brand som trots allt kunde ha fått avsevärt allvarligare konsekvenser.
Till exempel om explosionen inträffat någon dryg timme tidigare, då många fortfarande jobbade i de lokaler som sprang i luften.
Eller om någon stor barnteaterverksamhet, som för några år sedan, hade pågått i de lokaler som nu brändes ut.
Eller om vinden blåst den giftiga och tjocka brandröken åt motsatta hållet, rakt in bland de närliggande hyreshuskvarteren i stället för ut mot havet.
– Jag och Jim Wasmuth var där och skruvade grepp inför en kommande tävling, berättar elitklättraren Stefan Rasmussen som hade sina små barn, 2 och 8 år, med sig.
– Det kom en enorm smäll rakt i ansiktet. Det kändes som ett hårt slag i bröstet. Jag blev döv i båda öronen av tryckvågen. Luften i lokalerna fylldes av damm och mindre betongbitar rasade från taken.
– Vi trodde att hela taket i klätterlokalen rasade in och kände att vi bara måste ut så fort som möjligt. Barnen var rejält skärrade. Det är inte så kul för de små att få vara med om sådana här saker.
– Det som gjorde att allt kändes än mer panikartat var att brandförloppet blev så häftigt. Bara medan vi tog oss ut small det fyra, fem gånger till. Tänk om vinden legat på uppåt vårt håll eller om vi haft klätterverksamhet för en större barngrupp, säger Rasmussen som just nu känner stort behov att att få svar på hur detta kunde hända.
– Det måste finnas mycket att fundera på för ansvariga vad gäller att framöver blanda olika slags verksamheter, med så många människor, i denna fastighet.
Under branden lyckades man rädda en rad värdefulla veteranbilar ur ett garage. Bland annat en Lamborghini för ett par miljoner.
Miljöinspektör Susanne Martinsson berättar att Västerviks kommun inte har någon som helst tillsyn av verksamheten hos just företaget Robotslip.
– Deras verksamhet var för liten för att vara anmälningspliktig.
Läs mer i onsdagens VT!