Små men livsfarliga partiklar

Varje år dör hundratals människor i förtid av osynliga små partiklar från trafiken. Det handlar om mikroskopiska bitar av sten, sot, gummi och metaller som letar sig ner i luftvägarna och orsakar andningssvårigheter och inflammationer.
Att avgaserna från trafiken är livsfarliga, det visste vi redan. Men att vintertrafiken släpper ut mikroskopiska partiklar som är dödliga, det är en tämligen ny kunskap. Kunskapsutvecklingen går dock snabbt och myndigheterna agerar med överraskande snabbhet.
Från och med januari gäller till exempel nya miljökvalitetsnormer för trafiken. Normen styr hur stor massa partiklar per kubikmeter luft som får finnas i vår utomhusluft. Måttet för normen är lite trubbigt eftersom det inte tar hänsyn till hur många partiklarna är eller vad de består av.
Men ändock - nya regler finns.
- Det är bra, men de flesta kommuner har i dag inte mätt partikelhalterna i gatunivå tidigare så man vet helt enkelt inte om man har problem och i så fall hur stora de är. Däremot håller man på att ta fram siffror, det är bra, säger Mats Gustafsson på Väg och transportforskningsinstitutet, VTI, i Linköping.

Vad det handlar om är partiklar som på fackspråk kallas PM10. 10 står för 10 mikrometer, alltså 10 tusendels millimeter. Det är litet, mycket litet. Så litet att partiklarna inte fastnar i näsa, mun och svalg utan fortsätter in i luftvägarna och ibland ända ut i lungblåsorna.
I vägtrafiken består partiklarna främst av sot och förbränningsrester från avgaser, stenpartiklar från vägbeläggningen, gummi från däckslitage och damm från bromsar.
- Problembilden ser annorlunda ut för den spårbundna trafiken. Där innehåller partikeldammet mycket metaller.
I cellförsök på Karolinska institutet har partiklar från tunnelbanan visat sig ge mer skador på DNA än partiklarna insamlade på Hornsgatan, vilket kan tyda på att de är mer cancerframkallande.
- Slitagepartiklar från vägtrafiken har i andra celltester visat sig vara mer inflammatoriska, vilket är en indikation på att de har betydelse för inflammatoriska sjukdomar i luftvägarna. Partiklarna är skadliga för alla, men värst drabbade är känsliga grupper, som astmatiker, barn och äldre människor, säger Mats Gustafsson.

EU gjorde för några år sedan beräkningar på hur dödliga partiklarna från trafiken är i Europas större städer. Då kom man fram till att cirka 230 dödsfall i Stockholm och ungefär 100 i Göteborg skulle kunna ha samband med partiklar i omgivningsluften.
Problemet är alltså som störst under vintern. Då skapas mycket partiklar i friktionen mellan dubbdäck och vägbeläggning. Den tunga trafiken har inte dubbdäck i samma utsträckning som personbilar och är alltså inte lika skyldig till att partiklarna skapas - däremot rör den tunga trafiken upp dammet som ligger på vägen och bidrar därmed extra mycket till att partiklarna sprids.
Vilka gator som är värst vet man inte med säkerhet i dag, men den gata som alltid hålls fram som dåligt exempel är Hornsgatan på Södermalm i Stockholm. De nya miljökvalitetsreglerna talar om 50 miljondels gram partiklar per kubikmeter luft. På Hornsgatan kan det vara både 200 och 300 miljondels gram under torra perioder på vinter och vår.
- Det är ett typiskt exempel på en miljö med höga halter partiklar. Det är en hårt trafikerad gata med ett slutet gaturum, det är höga hus på varje sida gatan. Det är i dessa miljöer risken för höga halter är störst i alla städer, säger Mats Gustafsson.

Att man ska göra något åt problemet är klart, men vilka åtgärder som är mest effektiva och samhällsekonomiska är oklart. Det finns många sätt att angripa problemet med vägdamm.
- Ett sätt skulle kunna vara att minska dubbdäcksanvändningen i storstäderna. Det skulle antagligen vara den effektivaste åtgärden. Mot det måste man väga om det skulle ske fler alvarliga olyckor utan dubbdäck.
- I Oslo har man avgifter för dubbdäcksanvändning, vilket minskat användningen kraftigt och där har man inte märkt någon ökning i antalet olyckor. Varför vet man inte, men troligen spelar ändrat förarbeteende stor roll.
Man kan också få mindre mängd partiklar genom att använda andra typer av vägbeläggning.
- Mycket handlar om vilket stenmaterial man använder i asfalten. Sten slits sönder på olika sätt och har olika hållbarhet. På gator som Hornsgatan kanske man ska använda särskilda beläggningar, säger Mats Gustafsson.
Just nu pågår intensiv forskning inom området.
- Ja, det finns en fokusering på detta just nu. Det är bra för vi kommer troligen att se viktiga resultat inom en snar framtid.