Under några veckors tid har vi fördjupat oss i föreningsengagemanget, med en rad nedslag, framför allt lokalt i Västerviks kommun. Men vi har också försökt att skaffa oss en övergripande bild av läget genom att ta hjälp av forskningen.
Utgångspunkten för vår artikelserie har varit en ofta dryftad oro som går ut på att föreningsengagemanget skulle vara på utdöende. Den dystra bilden kunde dock professor Johan von Essen, som i sin forskning riktat in sig på civilsamhällesstudier, ganska omgående förändra. Det ideella engagemanget i Sverige är tvärtom häpnadsväckande stabilt, konstaterar han.
Och att Sverige har ett engagerat folk blir tydligt när man tar en titt på statistiken. 75 procent av Sveriges vuxna befolkning är nämligen med i en eller flera föreningar.
Men även om engagemanget är solitt – trots att det de facto blivit något svårare att knyta människor till styrelseuppdrag – förnyas och förändras formerna för det. På senare år har till exempel de löst sammanhållna intressegrupperna på nätet formligen exploderat.
Ibland vill man ju slippa det formella och göra det så enkelt som möjligt att utöva sin hobby – som i exemplet med Tjustskrinnarna som inte har någon styrelse och i huvudsak sköter kommunikationen via en app i mobilen.
Överumsinitiativet visar också på ett annorlunda slags engagemang där resurspersoner rycker in vid behov, under ett begränsat antal timmar, för att göra en insats på sin ort – när det passar dem själva.
Exemplet med Gunnebo IF visar att föreningslivet kan vara en väg in i samhället för nyanlända.
I ett av våra nedslag besökte vi också Västerviks orienteringsklubb och Marsbäckens scoutkår – två naturnära föreningar som vänt en nedåtgående trend till en uppåtkurva på senare år. Att vi människor mår bra av att vistas i naturen är nog ett påstående som de flesta kan köpa rakt av.
Vi tog ändå hjälp av universitetslektorn och miljöpsykologen Fredrika Mårtensson för att låta henne berätta hur det faktiskt påverkar oss att vistas i naturen, i synnerhet under barndomen. Några av svaren: Ute i det fria återhämtar vi oss lättare, stressar av samt klarar av det sociala samspelet bättre.
Avslutningsvis kan vi slå fast att oron för föreningslivets utdöende tycks vara obefogad. Men det är klart att det utvecklas och förändras, som allt annat!
Vi hoppas att du har haft glädje av läsningen, och om du missat någon del ligger allt kvar på sajten. Kolla här nedanför!