Slutrutet för leijonet

På presskonferensen var Leijonborg tydlig med att detta var hans beslut vilket han fattat efter att ha värderat sin situation och insett att 20 valrörelser fick vara nog. Han ville inte ladda för en till.Det är ett klassiskt klokt drag att gå när man är på topp. Leijonborg har redan lämnat partiledarskapet och under två år som enbart statsråd fått lotsa igenom resurstillskott till forskningen, sett kårobligatoriet falla och vunnit EU:s partikelforskningsanläggning till Sverige. Likaså kan han vara stolt över att ha fört in folkpartiet på det borgerliga spåret igen efter tidigare ledares irrfärder. Det var en viktig grundsten som gjorde att alliansen kunde bildas och valet 2006 vinnas.På den obligatoriska frågan om vad som kommer härnäst hade Leijonborg bara ett riktigt svar: Inte landshövding. Mer hymlande var svaret på frågan om han ville bli Sveriges EU-kommissionär. För de närvarande var det tydligt nog, han står till förfogande.Borgerlighetens självskrivna men outtalade kandidat dit har länge hetat Carl Bildt, men då hans hustru Anna Maria Corazza Bildt kommit in i Europaparlamentet kompliceras situationen. Man måste överväga lämpligheten i att ha ett gift par verkande i två beslutande organ som skall balansera varandra. Det förhållandet kanske ger Leijonborg en reell chans att få en helsvensk förstaklassbiljett till Bryssel.I sin gärning har Leijonborg oftast varit den kunnige men diskrete som hållit sig lite i bakgrunden även när han varit i centrum. Få utanför de den politiska eliten kände närmare till honom när han blev partiledare, trots att han då var partiets gruppledare i riksdagen.Han har verkat på liknande sätt som minister, han har gjort ett bra jobb och visat upp sig när det behövts men inte varit den som jagat dagliga rubriker.Den framtoningen har gjort honom mer lik en klassisk svensk ämbetsman än en fullfjädrad röstjägare. I takt med att politiken fått en alltmer glättig yta har han därför ofta upplevts som en seriös om än lite tråkig kontrast. I vilket annat samhälle som helst skulle en sådan gärning krönts med en hedervärd statsorden ur kungens hand, här får vi hoppas att statsråds- och riksdagspensionens penningar är symboliska nog som tack.Även om Leijonborgs person kommer att efterlämna ett tomrum så finns det många som står på kö för uppdraget, redan har bland andra Tobias Krantz, Cecilia Malmström och Johan Persson hunnit pekas ut som kandidater. Partiledaren Jan Björklund har uppgiften att vaska fram folkpartiets förslag, som statsministern sedan väntas godkänna. Hur de resonemangen i den processen går kommer omvärlden knappast att få veta, lika lite som man sannolikt heller aldrig får veta om det verkligen var helt frivilligt som Leijonborg avgick.

Slutrutet för leijonet

Igår meddelades hastigt och något oväntat att Lars Leijonborg avgår som statsråd. Inte omedelbart utan först när hans efterträdare är utsedd.