Åke Nilsson på Flatholmen gnuggar på händerna som börjat värka. Det tar på att lyfta kartonger och varor från båten till bryggan. Ryggen har också fått sitt. Men är man skärgårdsbo gnäller man inte i onödan.
Matvarorna från lanthandeln i Gunnebo lastas i och i dag ska också undersköterskan Ingalill Brorsson med för att se till en patient på en av öarna.
Men slutkört i södra skärgården är det i alla fall. Efter mer än 30 års kamp mot väder och vind. De finns väl inte en enda sorts väderlek han har missat. Och då talar vi om snö, hagel, stormar, svaga isar och andra väderfenomen som knappt finns. Allt för att köra ut paket, brev, mat och sjukvårdspersonal till öarna i södra skärgården. Under 17 år körde han och hustrun Siv skolbarn från öarna till fastlandet.
Från och med i dag, måndag, tar Marcus Höglund från Kråkelund över. De känner varandra väl, och Marcus, som kan den här delen av skärgården utan och innan, hoppas få kontraktet när upphandlingen ska göras om fem månader.
Åke har fyllt 67 år och hade kunnat sluta för ett par år sedan, men när det är roligt och ger en slant till brödfödan så var det svårt att lägga av.
-Från början var det mest mattransporter från lanthandeln i Skaftet. Jag körde måndag och fredag, men när jag också fick postkörningen 1984 så blev det också onsdagar.
Pos- och kompletteringstrafiken har gått via Flatholmen, Järö, Västra Eknö och Östra Eknö. Åke har sett hur antalet fasta boende på öarna har minskat genom åren. Trist, tycker han, samtidigt som sommarturismen har ökat.
- Vi kör ett tiotal postväskor till de bofasta, medan alla andra har postlådor. Det bli tidningar och reklam på somrarna, upp mot 50 postlådor. Kan bli lite bökigt att hitta rätt, säger Åke lägger upp ännu ett av dagens många skratt.
Besvärligaste tiden är i samband med isläggningen och när isarna lossar på våren. Han har slitit ut fyra hydrokoptrar, som har fått höra en del fula ord när de krånglat. Åke har slagits för att få en svävare till södra skärgården, något som han själv inte kommer att få uppleva. Åke har flera gånger hjälpt räddningstjänsten när de inte tagit sig fram.
Vad han ska göra med all ny tid som dyker upp är inget han grubblar på.
- Jag blir inte görlös. Det finns massor jag skjutit upp som jag måste ta tag i. Jag har en verkstad där jag kan greja. Annars får jag väl hoppa och köra någon dag om jag får abstinensbesvär