Skyll inte på os(s)

När regeringen Reinfeldt tillträdde var det ordning och reda i svensk ekonomin med överskott i de offentliga finanserna och en statsskuld som minskade. Den nyblivne finansministern Anders Borg var noga med att understryka att han först efter två år vid makten kunde ta åt sig äran för regeringens politik. Så gick då de två åren och verklighetsbilden har mycket riktigt förändrats. Men kanske inte så som Borg hoppats på. Stigande arbetslöshet, ökande utanförskap, växande budgetunderskott och uppsagda lärare är inget som den moderate finansministern vill få äran, eller snarare skulden, för. Därför har regeringens (och alliansens riksdagsledamöters) argumentation det senaste året blivit en uppvisning i konsten att skylla ifrån sig.- Det är finanskrisens fel. När finanskrisen blev akut under hösten 2008 började finansminister Anders Borg tala om "mörka moln" över Sverige -något som Sverige, enligt regeringen, inte kan påverka. I konsekvensens namn gjorde regeringen inget som kunde möta risken för att krisen slog mot Sverige - tvärtom fortsätter man att föra en politik för högkonjunktur. När ett växande budgetunderskott började tränga sig på i Sverige tonades problemen ner med hänvisningar till andra länders ännu större underskott. Det hade varit rakare att säga sanningen -att regeringen väljer att stå passiv inför jobbkrisen för att de inte har någon aktiv jobbpolitik.- Det är individernas fel . När det stod klart att jobbkrisen skulle bli påtaglig gjorde arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin uttalandet att 2009 blir ett riktigt skitår. Och när den försämrade och fördyrade a-kassan tvingade en halv miljon människor att lämna försäkringen hävdade arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att individen själv har ett ansvar att se över sitt försäkringsskydd. Det hade varit rakare att säga sanningen - att regeringen ser en sämre a-kassa som en väg att försvaga facket, inte som den solidariska omställningsförsäkring den är.- Det är kommunernas fel. Att sedan kvaliteten började rasa i välfärden därför att kommunernas resurser började gå till socialbidrag istället för skola och omsorg talades det tyst om. Ända tills kommuner och landsting runt om i Sverige tvingades säga upp personal i välfärden - då angrep statsminister Fredrik Reinfeldt landets kommunpolitiker för att de inte värnar välfärdens kärna. Det hade varit rakare att säga sanningen - regeringen har inget emot att välfärden krymper, det är en ideologisk ståndpunkt som de borgerliga alltid haft.Det är verklighetens fel. Sverige halkar efter jämfört med andra länder. Jobbkrisen är ett faktum. Verkligheten har kommit ikapp. Ändå har den moderatstyrda regeringen medvetet valt att inte agera. Hittills har de gjort av med 85 miljarder kronor på skattesänkningar. Det är mycket pengar. Hade vi regerat hade pengarna istället investerats i Sveriges konkurrenskraft, i utbildningar, praktikplatser och sommarjobb, i entreprenörskap och forskning, i utvecklad välfärd - inte avvecklad. Politik gör skillnad -om man vill.Under EU-valrörelsen fortsatte skylla-ifrån-sig-retoriken från regeringshåll. Moderaternas förstanamn på listan Gunnar Hökmark sade att "Det är inte EU:s uppgift att ta hand om arbetslösheten. Det får medlemsländerna klara ut själv". Men i medlemslandet Sverige försöker arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (och alliansens riksdagsledamöter) hävda att ungdomsarbetslösheten egentligen inte är 25 procent. I stället för att angripa ungdomsarbetslösheten angriper man statistiken.Trots att sättet att räkna är samma som alliansen använde själva när de i valrörelsen pratade om utanförskap. Då gick det bra. Nu försöker de mörka sitt eget misslyckande.Under tiden så ökar ungdomsarbetslösheten mot 30-35 procent enligt de senaste undersökningarnaVi socialdemokrater vill ta ansvar för Sverige, men också för Europa och den värld vi lever i. För oss är politik att vilja, att välja och att stå för sina ord.