I dag finns åtta skyddsjägare runt om i kommunen. Deras uppdrag är att utöva skyddsjakt på kommunens marker. En av dem är Lennart Johansson, som tog över efter Arne Malm i början av 90-talet. Då kunde han kombinera jobbet som skogsförman med att vara skyddsjägare, på betald arbetstid.
Men så fungerar det inte längre. I dag är han pensionär och får inte ersättning för vare sig bensin eller ammunition. Med undantag för skyddsjakten på fågel vid deponin i Målserum. Där betalar Västerviks Miljö & Energi för kostnaden.
- Det är tråkigt att det blivit så här i dessa besparingens tider, säger Kenth Fjällroth. Skyddsjägarna gör ett viktigt och stort arbete. Vi får rycka ut i alla möjliga sammanhang.
Förutom vildsvinsbekämpningen handlar det mycket om grävlingar som ställer till det för husägarna. Eller skadade fåglar.
- Idag ringde en person och ville att vi skulle ta hand om en skadad svan vid roddklubben. Ingen annan kan ta hand om det, och då ringer man till oss, säger Kent Fjällroth.
Bo Strömbäck är skyddsjägare i Ankarsrumsområdet och även han tycker det vore bra om de fick uppskattning för sitt jobb och i alla fall ersättning för omkostnaderna. Ofta måste de ut på obekväma tider och i tufft väder. Om ett rådjur sitter fast i ett stängsel klockan tre på julafton så blir en skyddsjägare ditkallad, ofta av polisen.
- Det blir en hel del i bensinpengar och ammunition, säger han.