Skojfrisk stämning på konfirmationsundervisning
Det är en skojfrisk stämning i församlingshemmet. Församlingsassistent Katarina Olsson går igenom vad som kommer att hända de följande gångerna, ceremonierna och vem som gör vad.
Gud dömer. "Det är inte upp till mig att avgöra vem som lever ett okristet liv," säger Katarina Olsson. "Det är bara Gud som vet, var en god medmänniska och döm inte andra."
Foto:
- Jag svär jättemycket, men jag tycker inte att det är bra, säger Katarina Olsson. Hon berättar om hur man blandar teori och praktik på konfirmationspassen.
- I praktiken så innebär det allt från diskussioner, titta på film, lekar, drama, säger Katarina Olsson.
Det är alltså inte så mycket bibelläsning, utan mer filosofi kring frågor som känns viktiga. 2-3 elever har hoppat av under kursen som hållit på i nästan ett år. Katarina Olsson har hört nästan alla anledningar (inte tid, kompisarna slutat och så vidare). 99 procent av alla som anmäler sig gör det av tradition enligt Katarina Olsson.
De som slutar anser Katarina är i Guds famn i alla fall, då Gud alltid har ett finger med i spelet.
Det är fullt upp för konfirmanderna i svenska kyrkan när VT besöker dem. Om fem veckor sker ceremonin och det är en del som skall fixas innan. Nu för tiden har man inte längre något förhör vid konfirmationen, utan mer utav en redovisning. När VT kommer på besök håller de på att förbereda sig för redovisningen. Gänget delar upp sig i grupper med olika uppgifter, vissa skall illustrera texterna "Gud har gett oss händer" och " Den barmhärtige samariern", andra bestämmer vilka låtar som skall sjungas. De prövar bland annat "Det vackraste" och vacker sång uppstår.
Anna Åkerström, Hanna Ascough och Johanna Månsson går alla tre på konfirmationsundervisningen. Anna Åkerström är barndöpt och berättar att hon konfirmerar sig av tradition, att många i hennes släkt gjort det. Hanna Ascough och Johanna Månsson har fått döpa sig för att få genomgå en konfirmation. Det skedde en vecka innan VT: s besök med en enkel ceremoni. Både Hanna Ascough och Johanna Månssons föräldrar ville att deras barn skulle få välja själva och komma fram till om de tror på Gud eller inte. Johanna Månsson tror på vissa saker, men inte på alla punkter. Mer eller mindre.
- Om jag är ledsen eller glad så kan jag koppla ihop det med bibeln, säger Johanna Månsson.
Tjejerna berättar att de tycker att det varit roligt, och att de kommer att sakna gänget. Johanna Månsson berättar att hon innan hon kom dit också trodde att det skulle vara mer bibelläsning, och att konfirmationsundervisningen varit över förväntan. Johanna Månsson och Hanna Ascough pratar om att de konfirmerar sig för att få veta mer om Gud, Jesus och kristendomen, att testa vad de egentligen tror på.
- Jag är här för att ta reda på om jag tror på?t, säger Johanna Månsson.
Sådant måste testas tänker VT:s reporter och drar fram ett papper med bibelcitat, bland annat tredje mosebok 20:13 "Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen".
Johanna Månsson reagerar omedelbart.
- Det är fruktansvärt, det håller jag inte alls med om.
- Alla kristna tror inte på allt, säger Hanna Ascough.
En vanlig fördom är folk konfirmeras för presenterna, och då ofta som en muta.
- Jag skulle inte ha gjort det om det inte vore för presenterna, erkänner Johanna Månson och fortsätter, men nu har jag upptäckt hur roligt det är.
Ingen av tjejerna känner någon som är helt kristen, men säger att konfirmationen får många att tänka efter och hitta nya sidor hos sig. De tror inte att många föräldrar tvingar sina barn till konfirmation, utan att de som är där åtminstone har något intresse. Katarina Olsson lägger sig i och inflikar att de faktiskt går där i ett helt år och hon inte tror att någon går dit som inte är intresserad, och tjejerna håller med.
Så jobbar vi med nyheter