Vi har tidigare skrivit om flera skogsägare i kommunen som förbjudits att avverka sin skog eftersom orkidén knärot hittats i markerna. Nu har en skogsägare i Västerviks kommun fått dispens från länsstyrelsen för att avverka, men dispensen är villkorad.
Skogsägaren måste på egen bekostnad flytta minst 85 knärotsplantor till ett lämpligt ställe på sin mark.
Ansökan om dispens skickades in redan i februari 2021, så det har alltså tagit över två år för Länsstyrelsen i Kalmar län att ta beslut.
Att det har tagit så lång tid förklarar Martin Unell, tillförordnad avdelningschef för natur, med att de varit underbemannade.
– Det är en resursfråga och vi har haft många ärenden med tidskrav. Då har de här tyvärr blivit liggande, säger han.
Jessica Nordin, miljöchef på Södra, som representerar många av skogsägarna i trakten, tycker det är bra att länsstyrelsen tar tag i dispensansökningarna.
– Det ser vi som positivt och vi väntar på fler beslut i frågor om artskyddsdispenser, säger hon.
Däremot är hon inte helt nöjd med länsstyrelsens krav på flytt av plantor.
– I ett enskilt fall, för att undersöka vilken effekt det har, tycker jag det är rimligt, men vi vill inte gärna se att det blir ett standardförfarande.
Martin Unell förklarar att det beslutet är en kompromiss, för att kunna ge dispensen. Försök med att flytta knärot har gjorts på andra platser, med varierat resultat.
– Det är inte alls säkert att det går, men det är bättre än att de står kvar på kalhygget, där de med säkerhet kommer dö, säger Unell.
Knärot behöver gamla skogar och fuktiga marker för att överleva.
– Den här lagstiftningen finns ju för att vi behöver bevara den biologiska mångfalden. Det finns de som tycker det är fel att alls ge dispens.
Skogsägaren i fråga kommer dock inte få avverka all skog som det till en början söktes tillstånd för. Skogsstyrelsen har identifierat en huvudförekomst av knärot, där det blev ett avverkningsförbud.
Att det inte blev förbud på hela området förklarar Unell med att länsstyrelsen då skulle ha blivit tvungna att ersätta skogsägaren ekonomiskt, och det skulle i så fall bli för kostsamt.
– Men det bästa hade ju varit om markägaren kunde spara skogen, eller använda sig av ett hyggesfritt skogsbruk, säger Unell.