Turerna är många:
2017: Kommunen sa ja till strandskyddsdispens, i samband med utbyggnation av bostadshus.
2018: Lantmäteriet sa ja till att avstycka bostadsfastigheten från den större skogstomten.
Men länsstyrelsen överklagade avstyckningen, inledningsvis tillsammans med miljö- och byggnadsnämnden. Nämnden backade sedan. Länsstyrelsen menade att strandskyddet, och allmänhetens tillgång till sjön, hotades.
2019: Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet och menade att marken vid sjön redan ingick i bostadens så kallade hemfridsområde.
Länsstyrelsen överklagade igen.
2021: Länsstyrelsen får nu rätt av mark- och miljööverdomstolen, som river upp lantmäteriets beslut: avstyckningen strider mot strandskyddet.
Varför ville då ägaren stycka av bostadsfastigheten från skogsfastigheten?
Jo, hen ville kunna ha kontroll över ledningarna för sjövärme och sjövatten samt ledning från den grävda brunnen längre bort. Hen menar att stranden inte används av utomstående, eftersom huset ligger långt in på en privat väg, och vill också kunna etablera trädgårdsodling och lekytor för barnbarnen.
Mark- och miljööverdomstolen menar dock att ägarens rätt till vatten- och sjövärmeledningar kan tryggas genom servitut, och att det enskilda intresset får stå tillbaka för allmänrättslig tillgång till strandområden.
Nu kan domen överklagas till Högsta Domstolen.