Han representerar en typ av bonde som inte finns överallt i landet.
- Utan miljöstöd skulle det inte finnas ett enda jordbruk i skärgården, säger Magnus Alvarsson. Jag är till största delen landskapsvårdare.
Med hjälp av ett 40-tal nötkreatur och odling ser Magnus Alvarsson till att hålla landskapet öppet och levande på fyra öar i Tjust skärgård. Utan betesdjur skulle öarna mycket snabbt växa igen och bli otillgängliga både för människor och en stor del av växt- och djurlivet som är typiskt för miljön.
- När det gäller det vanliga livet så är det ingen större skillnad på att bo på en ö, säger Magnus Alvarsson. Jag får byta från båt till bil när jag åker iväg, annars är det ingen skillnad.
- Däremot blir det besvärligare inom lantbruket, så det gäller att planera skogsbruket för att få så låga fraktkostnader som möjligt och se till att djuren inte behöver flyttas så ofta. Men tillsynen måste ske dagligen, de får inte bli förvildade utan måste vara möjliga att hantera.
Stängslingen slipper han inte heller, trots att djuren går på öar.
- Jag måste stängsla för att hålla djuren ute från odlingar och trädgårdar och får nog sätta mer stängsel än en normal bonde.
Samarbetet i skärgården är utvecklat och man hjälper varandra med olika sysslor. Magnus Alvarsson hyr inte in maskiner.
- Så små maskiner som måste till här finns inte att hyra. Här är det ingen Östgötaslätt precis.
Förutom köttdjursuppfödning så är skogbruk och turism två viktiga ben.
- Skogen är mycket viktig och där lägger jag ner mycket tid. Turismen är också viktig. Det är främst fisketurister som kommer, och det är ofta internationella gäster som vill dra upp långa gäddor och de lurar i våra vassar så de flesta är mycket nöjda. Fiskegästerna bor i våra stugor och många återkommer varje år.
- Turismen skulle gå att utveckla, men det kräver mycket arbete och man måste tänka efter innan man satsar.