Oskarshamn har fått lämna ifrån sig denna vackra bit av Sverige helt enligt det fredsfördrag som de bägge parterna har undertecknat.
VT:s spaningspatrull landstiger på ön för att under stor försiktighet undersöka om några motståndsfickor finns kvar. Det har talats om Snapphaneverksamhet från missnöjda Oskarhamnsbor sedan uppgörelsen blev känd. Men icke. Vi kan snabbt konstatera att Oskarshamns härförare, kommunalrådet Peter Wretlund, har lämnat ön med sina trupper. Inte heller upptäcker vi några av deras vaktposter från hemvärnet som lär ha observerats så sent som på julafton. Kvar finns bara resterna efter en hastigt lämnad rastplats nere vid vattnet. Och på marken finns inga märken av bandvagnar eller stöveltramp, bara spår efter alla vildsvin som bökar sig fram och verkar ha tagit kommande över stora delar av ön. Helt tydligt har Oskarshamn respekterat fredsuppgörelsen.
Vi ser ett pärlband av grisarna när de i prydlig formering och i full fart korsar en av stigarna på väg upp mot Kattskalleklint, denna 44 meter höga plats som ger en vidunderlig utsikt över skärgårdslandskapet. Vi tar oss fram meter efter meter i svårt slipprig terräng. Med stor möda når vi till slut toppen av Kattskallen. Där fäster vi vår Västerviksflagga som en symbol för den landbit som efter nyår rätteligen tillhör Västervik.
Så här måste Karl X Gustav ha känt när han gick över Stora Bält, spöade dansken, tog tillbaka Skåne och skapade det egentliga Sverige. Nu har Västerviks kommun blivit det egentliga Västervik med införlivandet av Skavdö, en ö som är en naturlig förlängning av Skälö och som tidigare var kommunens sydligaste skärgårdsspets. Men den vägbank som byggdes på 60-talet förbinder öarna och har gjort kontakten mot Västervik än mer naturlig. Nu går det att köra bil ända ut på ön sedan man passerat ädla gamla byar som Västrum, Skaftet och Äskestock.
Förr, innan vägen fanns, var båtarna det enda kommunikationsmedlet och då ifrågasattes aldrig Oskarshamn som huvudsäte. Gränsen sammanfaller med Misterhults och Västrums socknar, mellan Misterhults och Tjust härader samt ända fram till i dag, med Oskarshamns och Västerviks kommuner. Hur denna uppenbara skrivbordskonstruktion en gång kommit till förtäljer inte historien.
Det var öns markägare, Lars Spånberg, som tog initiativ till att Skavdö skulle föras över till Västervik. Genom vägförbindelsen är det bara drygt tre mil till Västervik mot ca åtta mil till Oskarshamn. Inte minst sophämtningen underlättas. Något som uppskattas av Lisbeth och Åke Loftenius, två av sammanlagt fyra åretruntboende på ön.
- Sophämtningen har inte alls fungerat. Vi har tagit med oss soporna till stan. Vi är glada att Västervik tar över, det känns naturligt på alla sätt. Vi har också Gunnebo som postadress, säger Åke.
I fortsättningen får de också betala skatt till Västervik, och tjänar på så vis 25 öre per intjänad hundralapp.