Skandinavien runt på tio månader

Efter att till och från ha följt hennes eskapader under året via internet så visste jag att hon borde befinna sig någonstans på Tjustleden, på väg söderut. I tre dagar letade jag efter henne. Till slut, på tredje dagens kväll hittade jag henne. Att jag tidigare missat henne visade sig bero på att hon tillfälligt tagit in på ett vandrarhem ett par hundra meter från där jag bor!
- Jag ligger oftast i tält och hade faktiskt sett ut en plats vid en sjö några kilometer härifrån, men jag ångrade mig och fortsatte fram till den här stugan för att få tak över huvudet.
- Hur det kommer sig att en ung tjej ger sig ut på ett sådant här äventyr?
- Det här är mitt tredje "äventyr". Våren 2001 åkte en tjejkompis och jag skidor från Grövelsjön längs hela fjällkedjan upp till Treriksröset, en sträcka på 120 mil. Sommaren året därpå vandrade jag tillbaka samma väg tillsammans med min hund Sälka.
- Sedan föddes idén hos mig att vidga vyerna lite och samtidigt försöka uppleva flera årstider under ett äventyr.
Hur långt har du då färdats när du når målet?
- Det blir totalt cirka 750 mil: Skidåkning 200 mil, cykling 300 mil, kajakpaddling 50 mil, och vandring 200 mil. Jag har nu varit ute ett halvår, jag hoppas vara i mål någon gång i oktober-november.
Vad har du för bakgrund, eftersom du törs ge dig ut på sådana här äventyr?
- Från det jag var liten har jag fått följa med mina föräldrar hemma i Östersund ut på fjällturer. Jag och brorsan packades ner i pulkan och vi drog ut och tältade i de jämtländska vårvinterfjällen. Intresset svalnade lite i tonåren, då höll jag mest på med hästar. I 20-årsåldern återkom det och jag sökte till stugvärd inom STF. Jag fick gå en stugvärdskurs och har sedan tillbringat tre 5-veckorsperioder på olika platser uppe i fjällen.
- Sedan gick jag ett år på fjäll- och vildmarksledarlinjen i Malung, tyckte det var fantastiskt roligt, och på den vägen är det.
- Fördelen med att vara ute i långa perioder jämfört med veckoturer är att man kommer in i friluftslivet på ett helt annat sätt. Annars hinner man knappt vänja sig vid att sova i tält, äta den speciella frystorkade maten och så vidare. Nu ingår det i den naturliga rytmen och man kan koncentrera sig på annat, uppleva mycket mer och njuta av det.
Känns det inte ensamt ibland?
- Jag har ju mina två hundar. Dom har varit med under hela skidperioden och nu när jag vandrar. Min pojkvän Jens har gjort mig sällskap några veckor på turen, och min lillasyster ska gå med ett stycke.
Några speciella problem som dykt upp?
- Inte många. Jag har fått vara frisk hela tiden förutom några dagar under paddlingen då jag blev förkyld och hade feber. För någon vecka sedan fick Ronja ett sår på ryggen som läkte dåligt, så jag har fått bära hennes packning också. Det gör att jag har ett stycke över 25 kilo i ryggsäcken, så det känns lite tungt. Men nu verkar hennes sår läka, så snart kan hon bära sin mat själv igen.
- Jag hämtar mat och hundmat vid speciella matdepåer längs färdvägen en gång i veckan, det är min far som fixar ut det, liksom de kartor jag behöver för nya områden.
Till slut, vad ska du göra när du kommer i mål om 3-4 månader?
- Jag ska äta färsk mat, duscha och må gott!Fotnot. För den som vill följa Elins vidare öden och äventyr kan man gå in på internetadressen www3.utsidan.se/engerstrom där hon skriver en dagbok om vad som händer under färden.