Det var natten den 7 maj 2011. Arbetet med att bredda farleden till Västervik pågick för fullt. Muddringsfartyget var på väg in till land med muddermassor när olyckan inträffade.
Besättningen bestod av en kapten och en däcksman. Under färden in blev de oense. Däcksmannen tyckte att kaptenen var inne på grunt vatten med fartyget och uppmanade honom att backa ut i farleden. Kaptenen stod på sig och hävdade att de var inne på område där man grävt.
Svaret på dispyten gav sig självt när fartyget gick på grund. En av de två framdrivningsanordningarna slets av vid grundstötningen och sjönk till botten. En följd blev att 350 liter hydraulolja rann ut.
Efter olyckan följde inte kaptenen de instruktioner som han fått från rederiet, att genast larma platschefen för muddringsarbetet. Istället tog kaptenen kontakt med ett närliggande pråmfartyg som hjälpte till att bogsera mudderfartyget till Västerviks hamn.
Några timmar senare larmades platschefen ut till Västerviks hamn där han mötte kaptenen. Då var kaptenen alkoholpåverkad, denne förnekade dock att han hade druckit något innan olyckan, eller innan man kommit i hamn med fartyget. Något alkoholtest gjordes aldrig. Även i rätten har kaptenen förnekat att han var alkoholpåverkad vid olyckan.
Ett annat vittne vid rättegången är en inspektör från kustbevakningen. När han kom till fartyget fick han se ett sjökort där en röd linje var inritad på sjökortet. Linjen visade hur fartyget gått, och visar att fartyget färdats på fel sida om flera bojar.
När tingsrätten dömde sjökaptenen hänvisar man till att kaptenen medvetet tagit en risk när han fört fram fartyget utanför farleden, i tron att han kört i muddrat vatten. Därmed har han brustit i gott sjömansskap anser Kalmar tingsrätt.