SJ tar upp kampen mot bilismen

- Så länge SJ var statligt fanns ingen orsak att identifiera konkurrenterna på allvar. Det är annorlunda nu när vi är ett vinstdrivande bolag, säger vd Jan Forsberg.
Det svårt att se det innovativa i SJ:s nya konkurrentstrategi. Nämligen detta att det forna monopolbolaget identifierat just bilen som sin största fiende och konkurrent.
Det känns ju knappast som en nyhet. Klart att det är bilen tåget konkurrerar med. Eller?
- Ja, på kortare sträckor är det helt klart så. Men så länge SJ var statligt och tågtrafiken ingick i samhällets service så kunde järnvägen leva sitt eget liv. Då behövde man inte fundera så mycket på sina konkurrenter, säger Jan Forsberg.
Men det gör man nu. Det är bilen som är järnvägens fiende nummer ett, i alla fall på sträckor kring tio mil. I dag står bilen för ungefär 70 procent av transporterna, tåget 15, flyget 13 och bussen 2.
- Om vi bara kan locka över några få procent av bilisterna till tåget så blir det ett mycket stor antal resenärer. Vi tror inte att vi kan konkurrera ut bilen, men vi tror att betydligt fler människor skulle kunna välja tåget i stället för bilen.

Det nya i SJ:s strategi ligger kanske mer i vad man definierat som tågets främsta konkurrensfördel: Att man har frihet att göra något med tiden man tillbringar ombord på tåget. SJ har beställt nya motorvagnståg för tre miljarder kronor. Det är de så kallade dubbeldäckarna, alltså tåg i två våningar. Tågen går i 200 kilometer i timmen, men är anpassade för regional trafik eftersom de både accelererar och bromsar in snabbare än exempelvis X2000. Det är så man kortar restiden.
Enligt SJ ska vagnarna ha högre komfort än dagens, men dessutom har man löst ett problem som tidigare gjort tågresan svår att utnyttja effektivt för arbetande resenärer, nämligen problemet med internet- och mobiltelefonkommunikation. I de nya tågen ska man kunna prata i mobilen utan att samtalet ideligen avbryts och kunna vara uppkopplad mot internet. I första klass ingår internetuppkopplingen, i resten av tåget kan man köpa tjänsten.
- Vi tror att många företag i Mälardalen borde vara intresserade. Varför inte låta de anställda som pendlar till jobbet börja arbetsdagen på tåget?, säger Jan Forsberg.

Han tar emot på huvudkontoret på Centralstationen i Stockholm. Ett kontor som andas fornstora dagar med mycket generösa ytor. På dörren in till vd står det fortfarande Generaldirektör.
- Man kan verkligen känna historiens vingslag här, säger Jan Forsberg.
Från den tiden då järnvägen dominerade kommunikationerna och förändrade hela samhället. Men också från den tid som SJ nu förtvivlat vill styra bort ifrån - den tid då man kunde leva sitt eget liv.
Men helt lätt är det inte. SJ, som blev aktiebolag 2001 men som fortfarande ägs av staten, står för trafiken och tågen. Infrastrukturen står Banverket för, och vart Banverket ska bygga styrs inte bara av affärsmässiga principer utan av politiska beslut. Säga vad man vill om det, men för ett affärsdrivande bolag är det så klart hämmande att inte kunna bestämma vart i Sverige man ska kunna köra snabbast och på nyast järnväg.
- Vi vill helst att investeringarna i infrastrukturen ska ske i södra Sverige, där det bor mest människor. För att få lönsamhet i tågtrafik krävs många resenärer. Att det går vet vi, i Europa finns massor av exempel på att snabbtåg mycket väl kan konkurrera med bilen. Men en grundförutsättning är så klart att det finns befolkningsunderlag för trafiken.

Vad Jan Forsberg är kritisk till är bland annat de stora investeringarna i Norrland. Just nu investeras ungefär 20 miljarder i Botniabanan som ska knyta samman orterna mellan Umeå och Kramfors. I planerna finns också en Norrbotniabana mellan Umeå och Luleå. Den kostar ytterligare 20 miljarder.
- 40 miljarder kronor är mycket pengar. Vi skulle kunna få väldigt mycket järnväg för det söder om Sundsvall, där vi vill ha den.
Miljöargumentet är fortfarande viktigt för att locka både bilister och flygresenärer till tåget. Enligt Jan Forsberg släpper flyget mellan Göteborg och Stockholm varje dag ut 18 000 kilo koldioxid. Samtliga tåg mellan städerna släpper dagligen ut 12 kilo.
- Miljöskälen är svåra att kommunicera. Jag tror däremot att det kommer att få betydelse på sikt. Förr eller senare måste vi inse att vi som individer har ett personligt ansvar. Det är lite som att vara rökare. Man hör om och om igen hur farligt det är, men ändå hör man inte. Men en dag trillar polletten ner och man förstår och slutar. Så tror jag det fungerar med miljön också. En dag trillar polletten ner.

SJ tar upp kampen mot bilismen

SJ rullar upp ärmarna och är redo att ta upp kampen mot privatbilismen på allvar. På sträckor upp till tio mil tänker SJ locka resenärer att ställa bilen.