Sista priset för mejeriet
Falkenberg tar över tillverkning av prisbelönta ostar. Dyster stämning inför nedläggning.
På mejeriet är man inte ovan vid att vinna priser för sina ostar. Men det här kan ha varit sista gången. Om ungefär ett år läggs mejeriet i Västervik ner och produktionen flyttas till Falkenberg.
-Det är klart att det är lite blandade känslor, säger Thomas Danesten som är facklig representant för förbundet Livs vid mejeriet i Västervik.
-Just nu är inte stämningen på topp. Nedläggningen kryper närmare och nu har det blivit skarpt läge. Vi har precis börjat förhandlingar om nedläggningens konsekvenser för de anställda och vi får se hur det påverkar personalen längre fram.
Torgny Jansson är mejerichef och han berättar att man från Arlas sida gör vad man kan för att underlätta för de anställda som vill börja jobba på annan ort, exempelvis vid den nya mjölkpulverfabriken som ska byggas i Vimmerby. Där kommer ett 60-tal tjänster att skapas och cirka 25 av Västerviksmejeriets 33 anställda har visat intresse för att börja jobba där.
- Under det här året jobbar vi med ett stödprogram för att hjälpa anställda som vill flytta, pendla eller vidareutbilda sig. Vi vill försöka göra personalen anställningsbar både inom och utanför Arla, säger Torgny Jansson.
Ännu är inget slutdatum bestämt för nedläggningen men inriktningsbeslutet är att mejeriet ska vara avvecklat i december nästa år.
Då går en epok i graven. Redan 1907 slog mejeriet upp sina portar i det hus med front mot Bredgatan där kontoret i dag inryms. Mejeriet har byggts ut i flera omgångar och i dag består det av tre byggnader. Där bedrivs en omfattande processindustri nästan helt osynlig för Västerviksborna.
Till mejeriet kommer varje dygn 100000 liter mjölk som separeras och pastöriseras innan den så småningom blir till ost och restprodukter som vassle, som sedan används till djurfoder.
I tre stora kar sker totalt nio ystningar per dag. Där blandas den pastöriserade mjölken med löpe som stelnar och sedan bryts isär och skapar den ostmassa som fördelas i formar, pressas och sedan läggs i saltlake i smak- och konserveringssyfte.
I Västervik tillverkas förutom Västerviks gräddost och S:t Olofs gräddost även riven pizzaost samt råvaran till andra ostar som ska rivas ner och bli gratängost, salladsost och liknande. Man gör också gräddosten Natura på samma recept som S:t Olof, och den exporteras till Ryssland.
Slutligen tillverkar man margarinosten Lochol som är en helt vegetabilisk ost och exporteras till Israel och Australien. Lochol är även godkänd som judisk koschermat och då och då kommer en rabbin till mejeriet för att övervaka tillverkningsprocessen och sätta ett särskilt sigill på osten som visar att den är "ren" enligt judisk koschertradition.
-Vi är ensamma i Sverige om att tillverka koscherost, berättar Torgny Jansson. Man har gjort en del försök med vegetabilisk ost i Sverige men det har inte slagit väl ut än så länge.
Av de 3300 ton ost som mejeriet tillverkar varje år står prisbelönta Västerviks gräddost för ungefär hälften.
- Vi har tillverkat den i över 40 år, berättar Torgny Jansson.
Osten används i hög utsträckning av pizzabagare då den anses lämpa sig särskilt bra till pizzabak.
Tanken är att osten ska leva kvar även sedan mejeriet lagts ner.
-Den ska fortsätta att tillverkas vid vårt mejeri i Falkenberg. Men det är svårt att få den exakt likadan eftersom mjölksammansättning och teknisk process kan påverka saker som ostens uppbyggnad och smältegenskaper. Men i Falkenberg jobbar man stenhårt just nu för att lösa alla problem, säger Torgny Jansson.
Så jobbar vi med nyheter