Simhopp är kul ? och lite farligt

Är du envis? Gillar du vatten och hård träning? Då kanske simhopp är en sport för dig.
? Man får jättebra kompisar. Och så blir man bäst i klassen på gymnastiken, säger Jesper Tolvers, 12 år.
När man kommer på besök på simhoppsträningen i Eriksdalsbadet i Stockholm hittar man inte barnen i vattnet. Inte i början i alla fall.
Nej, alla är inne i en gymnastiksal intill och värmer upp. Träningen påminner mer om gymnastik eller cirkus än simning. Barnen slår volter och gör olika svåra och jobbiga övningar. Man blir svettig bara av att titta på.
? Man blir stark och smidigt av att träna simhopp, säger Disa Hasseltorp.
? Ja, och så får man bra kondition också, säger Maja Andreasson.

De tränar i en grupp med drygt tio barn från hela Stockholm. Klubbarna Neptun och Polisen samarbetar mycket eftersom det är så få som tränar simhopp. Tränare från båda klubbarna hjälper till och barnen verkar inte bry sig om vem som tillhör vilken klubb.
? Det är klart att man vill vinna på tävlingar, men man bli lika glad vem det än är från gruppen som vinner. Om det är från ens egen klubb eller inte spelar faktiskt ingen roll alls, säger Agnes Sjösten.
Barnen i gruppen är mellan 10 och 13 år. De träffas nästan varje kväll i veckan och minst någon gång varje helg.
? Ja, man hinner inte med någon annan hobby. Det är skolan och träningen som gäller. Men det gör inget, för det är så roligt här, säger Maja Andreasson.

För att hoppa simhopp måste man så klart vara stark och smidig. Man ska göra volter och andra konster i luften, och så ska man landa med ett dyk i vattnet. När man ser simhopp på tv ser det ofta lite otäckt ut.
? Fast ibland ser det mer otäckt ut på tv än det är i verkligheten, säger Therese Parmhed.

Men bara ibland. Det kan nämligen vara läskigt att hoppa.
? Ja, särskilt om det är på en ny höjd. Första gången man gör hopp från femman är det otäckt. Sedan kan det vara otäckt när man gör vissa hopp. Jag är till exempel rädd för att göra hopp där man slår volterna bakåt, säger Emelie Lund.

Att vara rädd är helt okej, men man måste ändå hoppa.
? Det är viktigt att man är envis och viljestark. Man måste alltid vilja mer än man vågar i den här sporten, annars utvecklas man inte, säger Agnes Sjösten.
Det händer att man skadar och slår sig. Vanligast är att man gör sig illa när man landar fel i vattnet.
? När jag tränade ett nytt hopp så gick det fel och jag landade på rygg i vattnet. Jag hade hoppat från trean och det gjorde jätteont, säger Linnea Hjalmarsson.
? Men då fortsatte jag att hoppa direkt. Man får inte sluta efter att man har slagit sig. Då kan man bli rädd på riktigt.

De flesta i träningsgruppen har hållit på i minst tre år, många längre än så. De vill alla hålla på med simhopp så länge som möjligt. Några siktar på att vara med i OS år 2008 eller 2012. Men det är inte bara själva sporten som lockar. Det är kompisarna också.

? Här kan man prata om allt. Man kan prata om sånt som händer på skolan och hemma utan att det blir pinsamt. Det är väldigt skönt, säger Disa Hasseltorp.
? Ja, man får tröst när man kommer hit. Om man är ledsen efter skolan så blir man glad här, säger Jesper Tolvers.