På Camilla Strands namnskylt står det "Silviasyster", snart måste hon ta av sig den för gott.
– Då var vi så förväntansfulla, säger Camilla Strand när hon minns tillbaka ett år, till ceremonin då hon blev diplomerad Silviasyster.
På slottet fick hon och tillsammans med tretton kollegor ta emot diplom och en brosch från självaste drottning Silvia. Det var en stor satsning av kommunen att specialistutbilda undersköterskor inom demensvård. Varje Silviasyster har kostat 100 000 kr. Nu, ett år senare, upphör uppdraget.
– Personligen trodde jag inte att det bara skulle vara ett år. Det känns synd. Jag vet hur mycket vi kan göra och behovet är så stort, säger Camilla Strand som är Silviasyster på Korallen, men tvingas gå tillbaka till sin position i Johannesdals hemtjänst den 31 augusti.
Det var tydligt från början att uppdraget var ett år långt. Systrarna trodde att det var en prövotid för deras egen skull, att det skulle kunna gå tillbaka till sina tidigare tjänster om de ville. Nu när året gått vill de fortsätta men kan inte.
– Visst vi är besvikna men vi vill tacka för oss, säger Camilla Strand.
De har burit titeln med stor stolthet och vill nu rikta sin tacksamhet mot de anhöriga och medarbetare som de arbetat med.
Systrarna har fört diskussioner med socialchefen Joakim Nyman i hopp om att kommunen ska ändra sig. På ett sätt tycker systrarna att det är bortkastade pengar att de inte får fortsätta sitt uppdrag, men de kommer fortsätta att nyttja sin kompetens, även om det inte visar sig i lönekuvertet.
Planen var att systrarna skulle få möjlighet att utbilda sina kollegor och därmed sprida sin specialkompetens. Nu när uppdraget upphör kan de inte längre utföra utbildningen, något de ser som en stor förlust. De vittnar om att det finns stora kunskapsluckor i personalen.
– Det är därför vi utbildades, säger Caroline Andersson.
– Kunskapen vi fått behövs verkligen på enheterna, säger Cecilia Bewernick.
Cecilia Bewernick, Caroline Andersson och Camilla Strand har redan delat med sig av sina kunskaper men önskar att få fortsätta. "Kollegorna tar verkligen emot kunskaperna och använder dem", säger Camilla.
Trots många års erfarenhet av arbete med dementa människor har Cecilia genom utbildningen fått lära sig helt nya saker samtidigt som hon har fräschat upp gamla idéer.
Caroline berättar att demenssjukdomar blir vanligare och vanligare. I dagsläget är det hälften av alla över 90 år som får det, dessutom kryper det ned i åldrarna. Därför har kunskap om demens blivit allt viktigare.
Som Silviasyster får man lära sig att bemöta en dement person med lugn. Att små saker som hur man dukar för en dement person kan göra stor skillnad.
– Det kan vara så att de frågar efter sin mamma och då kan man förstå att det handlar om sorg, då får man ta hand om den sorgen, säger Camilla.
Som anhörig kanske man aldrig har varit i kontakt med en dement person förut. Är det så att ens partner insjuknar då kan det uppstå många frågor, som Silviasystrarna har kunnat svara på.
Cecilia Bewernick arbetar på Rosavilla. Silviasystrarna är bundna till varsin enhet men samarbetar med varandra över hela kommunen, även där det inte finns någon syster. "Har det varit ett problem har vi kunnat åka dit och hjälpa till", säger Caroline Andersson.
En annan del av deras uppdrag har varit att göra hembesök hos människor som just fått en diagnos men inte tar emot hemtjänst eller bor på ett demensboende. De förklarar att det är viktigt att bygga en relation med människan när den fortfarande är relativt frisk för att på så sätt kunna vara en trygg punkt när sjukdomen blir svårare.
Sådana saker skapar en livskvalité för de dementa och nu kommer systrarna inte längre ha möjlighet att arbeta på det här sättet. Systrarna brinner för demensvård och har känt en stor belöning när de sett att deras utbildning har lönat sig.
– Man har blivit så glad när man lärt sig nya saker och ser att det faktiskt fungerar, säger Caroline.
– Det är belöningen, när man ser att det går bra, säger Camilla.
De kommer att sakna att kunna titulera sig som Silviasystrar.
– Det har varit ett väldigt roligt jobb, säger Caroline.
"Vi är nöjda med satsningen och ser behovet i det dagliga arbetet inom äldreomsorgen", säger Karin Holmgren.
Karin Holmgren, chef för äldreomsorgen i Västerviks kommun berättar att satsningen var finansierad av statsbidrag.
– Nu har statsbidraget upphört, säger Karin.
Hon förklarar att några Silviasystrar kommer att fortsätta sitt uppdrag men att man kommer att samla kompetensen på en enhet, där behovet är störst. Vid behov kommer andra enheter kunna få handledning och kompetenshöjning från de systrar som är kvar.
– Vi sänker inte lönerna för de medarbetare som fortsätter sitt uppdrag som Silviasyster. Några av våra Silviasystrar har valt att gå tillbaka till sin grundtjänst med den lönen som det uppdraget genererar, säger Karin.