På äldreboendet Hagnäsgården i Gamleby har det funnits katter i många år, till glädje för såväl boende som personal och anhöriga.
- Det är roligt med djur, säger Ulla Svensson.
Lisa Svensson håller med.
- Jag har alltid varit van vid katter. Det hör till liksom, säger hon.
De båda glädjespridarna på Hagnäsgården heter Signe och Sotis och är tre år. De är kullsyskon och blev gårdens katter när deras ägare gick bort.
Innan dess var det Sixten. Han var en mycket speciell katt som bodde på Hagnäsgården i 17 år, berättar Anneli Schwartz, en av de anställda.
Sixten hade en sällsam förmåga att känna på sig när någon var på väg att lämna jordelivet. Då la han sig hos dem i sängen. Sedan stannade han kvar där tills livet hade flytt.
Ingen vet hur han kunde veta. Ibland blev personalen förvånad när de såg vem han hade lagt sig hos, men han brukade inte ha fel.
Man kan tänka sig att det var en stor tröst för de döende att ha en varm katt som sällskap dessa sista timmar.
Anneli minns speciellt ett tillfälle. Då var kvinnan redan död, men Sixten ville ändå följa med in på rummet, när de anhöriga skulle dit för att ta farväl. Bland annat var det barnbarn med.
Först tyckte personalen att det kändes konstigt och lite fel, men Sixten visste vad han gjorde. Han hoppade upp och la sig hos den döda kvinnan och bidrog på sitt sätt till att upplevelsen blev mindre skrämmande för de små barnen.
Sixten hade en stark instinkt för när han behövdes, när någon inte mådde bra.
En gång blev han påkörd. Då kunde han inte gå runt bland de gamla som vanligt, utan fick ligga på en bädd i köket. Han skrek när någon gick förbi. Då la personalen honom i en tvättvagn och tog med honom på sina rundor i huset, och då var han nöjd. Han ville vara med.
Sixten ligger begravd vid berget utanför Hagnäsgården, där ett magnoliaträd har planterats till hans ära.
Nu är det Signe och Sotis som är katterna på gården. Det märks att de är uppskattade. De gamla har noga koll på var deras fyrfota vänner tar vägen, om de är ute och vill in eller vad de gör.
Katterna ser till att det händer något. De blir ett samtalsämne och ett sätt att skapa kontakt. De gamla pratar med dem och med varandra om dem och skrattar åt dem när de leker.
Djur har dessutom en förmåga att nå fram och öppna stängda dörrar hos människor.
- Det kan vara någon som är dement och inte pratar så mycket, men när katterna kommer så skiner de upp och det kommer ord och meningar, säger Anneli.
Hon har också märkt att katterna skänker lugn och trygghet. En boende var väldigt orolig, men blev lugn när det kom en katt och la sig i knät.
- De fyller en funktion, absolut. Och de har anpassat sig fort, säger Anneli.
Hon skulle rekommendera fler boenden att ha husdjur, men tillägger att personalen måste vara engagerad och positiv för att det ska fungera.
När det gäller allergi är det oftast ett problem som bara berör personal och anhöriga, då de gamla nästan aldrig är allergiska. I Gamleby har man en avdelning som är helt kattfri, där katterna aldrig är.