Sexiga Lena hade publiken i sin hand
- Nu har syster Lena kommit till stan, ropade Philipsson och publiken jublade. I vippande, vit sommarklänning och skinnjacka släppte Lena Philipsson loss på scenen till allas stora förtjusning.
Klar stjärna. Mörkret föll över Gränsö men Lena lyste trots att himlen var gråmulen på lördagskvällen. Foto: Andreas Smitz
Foto:
Någon annanstans, Låt oss säga vi var gifta och Unga pojkar&äldre män inledde konserten.
- Har jag hamnat rätt här i Västervik, undrar Lena.
Publiken tjuter till svar och verkar heltänd i ruset efter Guldbåge-utdelningen och tidigare konsertkvällar.
- Jag tror aldrig jag har sett så många västar i hela mitt liv, sa Lena när hon tittade ut över folkhavet.
Lena har en välfylld repertoar, både nya och gamla låtar är etablerade hos folkmassan.
Luften är lite kylslagen efter regnet som föll tidigare på dagen, men stämningen het. Mellansnacket flyter bra som övergång även om låtarna blir lite väl utdragna emellanåt och presentationen av bandet känns lite seg.
Lena Philipsson kan konsten att flirta med publiken och driva både med sig själv och med andra. Efter tredje numret kastar hon av sig jackan och dansar runt till Delirium. Lena spritter av energi.
Sedan blir det sköna ballader och folkhavet gungar med. Några börjar spontant dansa och snurra runt med varandra. Knappt en gräsplätt är ledig och framme vid scenen hoppar folk entusiastiskt. Ljudet är öronbedövande högt och efter ett tag ökar Lena trycket ytterligare och plockar fram älskade gamla pärlor. Hon bevisar att gamla schlagerklassiker håller än.
- För vi ska dansa i neon.., sjunger Lena och snurrar omkring i ett ljushav i regnbågens alla färger. Publiken är med på noterna och Lena lyckas skapa allsång. Textraderna sitter där de ska.
Även schlagerdängor av nyare årgång är såklart efterlängtade.
-- Ont, det gör ont, ropar Lena och vickar höfterna kring mikrofonstativet i sin berömda och vinnande dans. Ölglasen skvalpar i händerna på en del och cigarettröken slingrar sig runt grannarna. Folk står ända upp på slottsbacken och utmed kanterna, ja överallt. Här finns inte en brassestol i sikte.
Lena Philipsson känns som en smart avslutning på MC-dagarna. Efter tungviktare som Ulf Lundell och Jerry Williams verkar det vara välkommet med en kvinnlig artist. Lena har en riktigt bra show och kan konsten att bemästra en publik som redan bjudits på bra konserter kvällarna innan.
Kärleken är evig sjunger Lena och publikens kärlek till Lena är villkorslös och i högsta grad besvarad, i alla fall en kväll som denna.
Så jobbar vi med nyheter