Felix, 14 år, och Gabriel, 9 år, spelar båda med Västervik basket. Mamma Julia skjutsar och hämtar till träningen: 40 minuter enkel resa.
Båda killarna älskar basketträningen och har siktet inställt på basketgymnasium så småningom.
Julia förklarar att hon uppmuntrat dem till fysisk aktivitet, och att hon är glad att de hittat en sport som de verkligen gillar. Felix berättar att han även hjälper till med coachning när lillebror Gabriel tränar med sin grupp.
Men. De sena träningstiderna får konsekvenser.
– Vi som inte bor i Västervik har resväg och för oss är den ju lång. Det betyder att vi kommer hem sent och att pojkarna kommer sent i säng. Det brukar bli vid halv elva-elva-tiden och det är sent, i synnerhet för en nioåring.
– Och det märks dagen efter, när de ska upp och iväg till skolan, att de är trötta, säger mamma Julia.
14-åringen Felix behöver dessutom göra sina läxor efter träningen, innan han kan gå och lägga sig för natten.
Julia Ejestrand Råsberg menar att det skulle göra stor skillnad, till det bättre, bara att få tillgång till hallen 30 minuter tidigare än vad som nu är fallet.
– Tiden mellan klockan 16 och 18 är avsatt för gymnasieeleverna men det är ju aldrig någon där då. Idrottshallen utnyttjas inte de där timmarna utan står mörk och tom, säger hon.
– Jag tror att ännu fler som bor utanför stan skulle kunna tänka sig att vara aktiva om det inte innebar att kvällarna behövde bli så sena.