I torsdags i förra veckan anlände Joakim med sin svärfar till en mindre stad i ett sydeuropeiskt land.
Där på en öppen plats stod en liten grupp människor och väntade, däribland en liten flicka. Flickan är Selma, Joakims dotter som han inte träffat på tio månader.
– Man hade berättat för henne att vi skulle komma, och hon stod och spanade. När hon fick se mig kom hon springade, hoppade upp i famnen och gav mig en jättekram, berättar Joakim.
Vi har berättat flera gånger tidigare om bortförandet. Mamman tog med dottern till släktingar i ett annat europeiskt land. I december greps mamman och hon har fått avtjäna ett fängelsestraff i Sverige för grov egenmäktighet med barn.
Selma blev kvar utomlands hos släktingar. För pappa Joakim har det varit en lång och krävande process för att ta sig fram i ett främmande lands rättssystem. Utmaningen har varit att bevisa att det faktiskt är han som har vårdnaden om barnet. Svenska domstolsbeslut har fått översättas och verifieras.
För att ha råd med processen genomförde han en insamling i sociala medier.
Efter månader då allt gick trögt, och mycket handlade om väntan, så hände allt mycket snabbt på sluttampen. När rätt papper fanns på bordet verkar det främmande landets rättsväsende ha varit mån om att Selma så snabbt som möjligt skulle komma tillbaka till sin vårdnadshavare.
I tisdags i förra veckan fick Joakim veta från sitt ombud att motparten var villig att ge sig, på onsdagen kom ett klartecken från den utländska domstolen och resan för att hämta flickan kunde påbörjas.
Natten mellan fredag och lördag var man tillbaka i Västerviks kommun igen. Sedan dess har familjen tagit det lugnt.
– Nu handlar det bara om att hon ska få acklimatisera sig. Vi har försökt fylla dagarna med bara roliga saker, som att spela fotboll och annat hon tycker är kul.
Man övar även på svenska. Under tio månader har hon inte pratat språket, men Joakim tror att den finns där underliggande.
Tio månader är en lång tid i ett barns liv. Det är en tjej som vuxit sedan hon försvann från familjen.
– Vi fick åka till Stadium häromdagen och köpa ett helt lass med nya skor. Hon hade växt ur de gamla. Jag tycker att jag hör att hon pratar på ett annorlunda sätt, blivit bättre på att uttrycka sig, säger Joakim.
Då pratar de på det språk som hon talat de senaste tio månaderna.
Samtidigt säger han att han är medveten om att arbetet inte är över. Just nu ser allt bra ut, men han har respekt för att han inte vet hur hon kan ha påverkats av det som hänt.
Har du någon uppfattning om hur hon haft det under den här tiden?
– Jag vet inte så mycket, men den känslan jag har är att hon har varit omgiven av personer som inte haft annat än hennes bästa för ögonen. Problemet är väl att de inte haft rätt att avgöra vad som är bäst för henne.
När vi träffas i Joakims hem så råder det semesterstämning i huset. På uteplatsen sitter sambon och ytterligare en släkting. Lekande barn springer förbi oss några gånger när vi sitter och pratar vid köksbordet.
Om några veckor väntar hösten och en vardagslunk med jobb för de vuxna och terminsstart för Selma. Joakim hoppas att allt ska flyta på, att hon ska finna sig tillrätta bland de jämnåriga och hitta tillbaka till svenskan snabbt.
– Vi var på en lekplats häromdagen. Hon sprang runt, och började leka med främmande barn. Det verkar som att hon inte har något problem med att skaffa sig vänner, säger han.
Fotnot: Selma och Joakim är fingerade namn. Egentligen heter de något annat.