Med händerna på styret tar jag ett kliv som uppför ett trappsteg. Placerar skosulorna mitt på fotplattorna och befinner mig plötsligt på två hjul ett par decimeter ovanför marken. Hur ska det här gå?
Jag tar ett djupt andetag, provar att luta mig åt olika håll och känna in balansen. Det gungar och känns osäkert, men jag välter inte. Det gäller att strunta i instinkten och lita på konstruktionen.
En Segway PT i2 är nämligen fullproppad med elektronik som halvledargyroskop, tippningssensorer och höghastighetsprocessorer vilket gör att den stabiliserar sig själv och reagerar på förarens tyngdpunkt. Kort sagt så efterliknar maskinen det mänskliga balanssinnet och rullar stadigt trots att den bara har två hjul.
Jag åker försiktigt iväg genom att luta mig lätt framåt och försöker få tvåhjulingen att svänga med hjälp av kroppstyngden. Det går sådär. Bromsar gör jag genom att luta mig bakåt vilket känns än mer ovant.
Men vad är egentligen Segway för en slags skapelse? Jo, en uppfinning av amerikanen Dean Kamen som från början gjorde en självbalanserande rullstol som med hjälp av fyra hjul kunde ta sig över hinder och gå i trappor. Han ville skapa ett fordon även för folk utan funktionshinder och utvecklade därmed Segway som började produceras 2002.
För en handfull år sedan började den synas i Sverige och är inte längre en ovanlig syn. Den finns att köpa eller hyra på många orter varav flera även erbjuder guidade stadsturer.
Förutom som nöjesfordon är den eldrivna maskinen tänkt att användas för kortare pendling till jobbet. Och den ska även passa företag vars anställda lättare kan ta sig fram på stora ytor, till exempel Polisen.
Efter en stund på farkosten börjar jag bli varm i kläderna. Jag klarar av enklare slalomövningar och slappnar av mer och mer även om färden fortfarande inte känns helt betryggande. Men det krävs nog bara lite mer träning.
En Segway är faktiskt inte likt något annat fordon. Och är inte heller menad att ersätta promenaden, cykeln eller bilen.
Utan snarare utgöra ett komplement.