Scener ur en svår vardag

Hur behandlar man en dement person med värdighet? Hur mycket tålamod ska man visa mot tjuriga vårdtagare? Det var par ett par av de frågor som väcktes när personal från socialförvaltningens alla yrkeskategorier gick på seminarieteater.

Respekt och värdighet. Vårdtagaren Aina (Suzanne Ernrup) vill inte bli duschad av den nya vikarien Johan (Anders Sundqvist). Hur löser man situationen? Många frågor väcktes när all slags personal inom socialförvaltningen gick på seminarieteater. Foto: Anders Steiner

Respekt och värdighet. Vårdtagaren Aina (Suzanne Ernrup) vill inte bli duschad av den nya vikarien Johan (Anders Sundqvist). Hur löser man situationen? Många frågor väcktes när all slags personal inom socialförvaltningen gick på seminarieteater. Foto: Anders Steiner

Foto:

Västervik2006-03-29 00:25
Aina sitter på en stol inne på sitt rum på vårdhemmet. In klampar vikarien Johan och berättar kallt att det är dags att duscha. Aina vägrar, spottar och fräser.
En kanske inte helt ovanlig situation inom många vårdyrken. Bland publiken hörs igenkännande suckar, men också skratt. Mötet mellan Johan och Aina är en av fem scener som spelas upp för socialförvaltningens personal, med syftet att skapa diskussion kring människovärde.

Med humor som redskap målar skådespelarna upp scener tagna ur vardagen för vårdpersonal och vårdtagare. Skrämmande, roliga och upprörande. Efter varje scen ställs frågor: "Vad skulle personalen gjort istället?" "Vad har personalen för ansvar?"
Svaren kommer direkt från publiken. Respekt, fingertoppskänsla och fantasi är minst lika viktiga egenskaper för bra vårdpersonal, som en riktig utbildning.

Föreläsningstiden är förbi, tror skådespelarna Anders Sundqvist och Suzanne Ernrup som satt upp föreställningen. Seminarieteater är en kombination av teater, budskap och diskussion, som ska sätta igång tankeverksamheten hos publiken.
- Det gav väldigt mycket, kunskap, glädje och humor tycker Carina Frisk. Det var intressant och medryckande.
Hon arbetar som handläggare på utredningsverksamheten. Både hon och kollegan Lisa Hoikkala kände igen flera av situationerna som spelades upp.

- Man får skratta åt sig själv och det ger nya vyer, säger Lisa Hoikkala. Att skratta åt eländet är ett sätt att se saker från en ny vinkel.
Teatern är en del i socialförvaltningens arbete om vår gemensamma värdegrund och följs upp av ytterligare diskussioner på arbetsplatserna.
- Skrattet behövs och ger eftertanke, säger Lisa Hoikkala. Det här är ett positivt och bra sätt att få fram diskussion på.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om