Sara Stenbeck var första kvinnliga brandmannen i Västerviks kommun och har sett räddningstjänsten utvecklas.
Nu är hon 49 år och har 14 andra kvinnor som arbetskamrater.
– När jag började fanns det bara tio kvinnliga brandmän i hela Sverige. Det fanns varken kläder eller omklädningsrum för tjejer. Folk reagerade när det klev ut en tjej ur brandbilen för att utföra ett jobb, minns Sara Stenbeck.
Hon var idrottslärare i Överum, såg att det efterlystes deltidsbrandmän och skickade in en ansökan.
– Jag har alltid gillat att arbeta fysiskt och i grupp. I botten hade jag lärarjobbet som en trygghet och tänkte att jag kunde prova, berättar hon.
Åren har gått och nu har hon ansvar för många olika områden i Räddningstjänsten. Hon är stationschef i Loftahammar, samordnare för kommunens stationer, bemanningsansvarig, även styrkeledare och insatsledare.
Räddningstjänsten i Västerviks kommun har idag 140 anställda, 110 av dem är deltidsanställda.
Av hela styrkan är 15 kvinnor.
– Det är inte bra. Men 15 är bättre än en. Fördelningen borde vara 40-60 eller 50-50. Det är bra med blandning i en grupp, i alla sammanhang.
När Sara började var brandman ett manligt yrke och namnet är så inarbetat att det inte ändrats trots att brandkåren blivit räddningstjänst med många andra sysslor.
– Vi skötte om stationen, målade, reparerade och mekade med bilarna när jag började. Då dominerade larm och olyckshändelser. Nu är det mycket säkerhetsarbete och civilförsvar. När jag jobbar administrativt sitter jag med försäkringsfrågor för Västerviks kommun, berättar Sara Stenbeck om hur yrket förändrats.
Räddningstjänsten Västervik har sju stationer. Västervik (heltid och deltid), Loftahammar, Överum, Gamleby, Ankarsrum och Hjorted.
Hon hoppas på fler tjejer i Räddningstjänsten i framtiden, men för tillfället finns det inga lediga tjänster att söka.
– Jag hoppas att fler följer sina drömmar. Man ska inte stoppa på grund av vilket kön man har. Vi har inte så många sökande tjejer. Om de läser och ser andra tjejer i yrket kanske fler försöker.
Är Västervik annorlunda än andra räddningstjänster i Sverige?
– Ja, sedan 2014 har vi ett arbetssätt med arbetsområden där vi inte gör skillnad på arbetsgivare och arbetstagare. Den som är ansvarig för slang har mandat fullt ut, inte chefen. Den modellen är ganska unik i Sverige. Vi är i framkant med jämställdhet och vi ska ju spegla samhället. Idag är det få som reagerar över en kvinnlig brandman, svarar Sara Stenbeck.
Emma Frid är en av kvinnorna i räddningstjänsten i Västerviks kommun.
Häromveckan träffades kvinnorna i Västerviks kommuns räddningstjänst. 13 av de 15 kom på "Mat och prat" i mötesrummet Livbojen. Alla sju stationer var representerade. Västervik (heltid och deltid), Loftahammar, Överum, Gamleby, Ankarsrum och Hjorted.
Nätverket kvinnor inom Räddningstjänsten finns över hela landet. För Västervik var det här första träffen på fyra år.
Och det var inga svårare problem som lyftes. Att det saknades rökdykarhandskar av mindre storlekar i brandbilarna och tjejstorlekar i vissa kläder. Det provades nya lättare "skogsbrandbyxor" som är smidigare ute i terrängen.
– Det är bra att träffas när det är många nya ansikten. Att alla var nöjda med situationen var vad jag hoppades få höra. Det var bara några petitesser. Så här öppet klimat är det inte på alla ställen, säger Emma Frid som arrangerade träffen.
Hon har varit brandman sedan 2014 och trivs med det.
– Jag tycker om att hjälpa människor. Det är nya utmaningar hela tiden, man vet inte vad som kan hända från dag till dag, säger Emma Frid.
Nätverksträffen för landets kvinnor inom Räddningstjänsten äger rum i Stockholm 11-12 oktober.