Sandra är gaddad på nästintill hela kroppen, förutom ansiktet och där kommer hon aldrig tatuera sig.
Den första sleeven, alltså hennes första fulltatuerade arm, präglar än idag stora delar av Sandras kropp. Inte bara för att den specifika tatueringen har märkte henne för livet, utan för att den genomsyrar alla hennes andra tatueringar.
– Jag gillar färg och fastnade tidigt för "old school-stilen", säger Sandra.
Flera av Sandras tatueringar utgörs nämligen av klassiska motiv som klockor, ankare och rosor.
Hennes första tatuering var dock något helt annat. En rosett på baksidan av ryggen.
– På den tiden var jag mer "flickig", jag gillade rosa och gulliga grejer. Idag är jag tvärtom.
Det som intresserar mest med tatueringar är historierna bakom dem, berättar Sandra.
– Tatueringar kan säga mycket om en människa, säger hon.
Vad Sandras tatueringar säger om henne vet hon inte riktigt. Hennes tatueringar är inte skapta för att berätta en historia på det sättet, även om hon har många gaddar både med och utan betydelse.
– Efter ett tag får man liksom slut på betydelser, och då gör man bara grejer som ser snygga ut.
"Jag ser typ bara de tomma partierna, vilket gör att jag inte känner mig så tatuerad som jag kanske är", säger Sandra.
Till vardags arbetar Sandra som elevassisten på Skogshagaskolan.
På vintern är hon ofta frusen och påklädd i full mundering, men framåt sommaren är hon mer lättklädd. Det gör att tatueringarna kommer fram.
– Jag tror barnen tycker det är roligt. De ser mina tatueringar som en "bildbok" och brukar kolla runt bland dem, säger hon.
Det är inte bara barnen på jobbet som imponeras över Sandras tatueringar. Även hennes egna, och deras kompisar, fascineras över alla gaddar.
– Mina föräldrar var däremot negativa i början, och nu har det gett upp. Nuförtiden när jag berättar om mina nya tatueringar så skakar de bara på huvudet.
Sandras tatueringar uppskattas både av hennes egna barn och deras kompisar, men även av de som hon träffar i sitt jobb som elevassistent.
Häromdagen hade Sandras dotter försökt att räkna hennes tatueringar. Hon kom fram till att mamma hade 76 stycken, även om det inte är säkert att hon lyckades inkludera alla.
Den senaste tatueringen gjorde hon för en och en halv månad sedan – en sjöjungfru på hennes högra arm.
Hädanefter blir det svårare för Sandra att veta vad hon vill tatuera. Hon börjar få slut på idéer.
Nästa tatuering är trots allt redan skissad och klar hos tatueraren, en solros som Sandra ska sätta på knäskålen. När hon lägger sig under nålen nästa gång är däremot oklart.
– Det blir när jag känner att jag har pengar över. Den här månaden fick det bli sommardäck i stället för tatuering, säger Sandra och skrattar.
Flera av tatueringarna utgörs av klassiska motiv som klockor, ankare och rosor.
Sjöjungfrun är Sandras senaste tillskott. Den blev klar för drygt sex veckor sedan. "Jag brukar tatuera mig en gång i månaden, så nu är det snart dags igen. Det känns nästan längesen sist", säger Sandra.
Sandra gillar att inte se ut som alla andra, både när det kommer till hennes tatueringar och kläder.
Vissa av Sandras tatueringar har en betydelse, andra inte.
Sandra funderade länge innan hon gjorde svalan på halsen.