Tre mandatperioder som kommunalråd i ryggen, en fjärde period framåt. Två mandatperioder som opposition. Harald Hjalmarsson är ett välkänt ansikte i kommunpolitiken i Västervik.
En del är sig likt trots att 20 år har passerat sen senaste intervjun (se artikel intill). Harald Hjalmarsson har nyligen tillträtt som kommunalråd och ordförande för kommunstyrelsen. Jag, Sofie Olsson, är reporter (förhoppningsvis något mer vässad nu). Då som nu står Västerviks kommun inför skolnedläggningar. Men vi börjar intervjun där vi lämnade den förra för drygt 20 år sen.
– Herregud, jag fattar inte att de vågade att föreslå mig, säger Harald och minns tillbaka på valet 2002 då han gick från att vara en moderat fritidspolitiker med tämligen låg profil, som han själv beskriver det, till att bli den högsta styrande politikern.
– Det kändes helt overkligt, men det förstod inte jag då egentligen utan det var bara att slänga sig in. Nu har det gått 20 år som heltidspolitiker. Åren går fort, konstaterar han.
I februari förra året, några månader innan valrörelsen skulle komma igång, var det allt annat än självklart att han skulle stå till förfogande.
– Det kan jag erkänna, att för ett år sedan så befann jag mig någon helt annanstans.
Tankar på familjen, med både barn och barnbarn, och Tindered – det företag som de alla driver tillsammans – gjorde att Harald funderade på att inte kandidera. Det fanns ytterligare ett erbjudande i luften som gjorde att han tvekade på att satsa på en mandatperiod till.
– Då hade jag fått en förfrågan från ett företag som jag tyckte kändes jättespännande, inom energi. Det erbjudandet kanske jag inte får igen om fem år.
Men partimedlemmarna ville ha kvar Harald och nominerade honom. Drygt ett år senare står vi med facit i hand och kan konstatera att det bar sig hela vägen. Bakom skrivbordet i kommunhuset sitter Harald. Men 20 år i kommunpolitiken, 12 som kommunalråd och 8 i opposition, har inte varit en dans på rosor rakt igenom.
Hur hanterar man som person att många av ens nederlag aldrig glöms av? Jag tänker på Holiday Club-projektet som aldrig blev verklighet och granskningen som gjordes av Uppdrag Granskning?
– Jag är extremt beroende av att få feedback. Jag skulle inte fungera som ledare om jag inte får feedback. Det betyder inte att det måste vara ryggdunk, utan det kan vara både positiv och negativ feedback.
Trots att Holiday Club inte blev verklighet i Gertrudsvik så ser Hjalmarsson ändå en framgång i att detaljplanen antogs.
– Vi fick igenom detaljplanen, där jobbar idag 400 personer i Kriminalvården och det betyder otroligt mycket. Det hade inte gått utan den detaljplanen. Detaljplanen för hotell finns, den blev antagen, även om den överklagades länge. Jag vet att det är några som tittat på den möjligheten, säger han.
När det gäller Uppdrag Gransknings granskning kring Slottsholmen säger han så här:
– Jag tyckte det var jättejobbigt när Uppdrag Granskning höll på med de här frågorna. Men efteråt när jag fått lite perspektiv till det så känner jag ändå att det blev ju bra med Slottsholmen, det blev som det var tänkt.
En titt i skoltidningsartikeln från 2002. Harald tycker barn och gamla är viktigast, men pengarna ska räcka till mycket så därför måste dom spara pengar på skolorna.
En rad skolor las ner och 20 år senare kan det vara dags igen. Harald minns tillbaka:
– Vi hade för många skolor. Det var otroligt tufft. Vi stängde nio skolor. Det tog enormt mycket energi och det ska det ju göra. Men det som jag lärde mig på det betydde oerhört mycket.
En viktig lärdom var att lyssna in de som berörs av besluten. Ta lång tid för möten och stanna kvar för eftersnacket. Ett sådant minns han väl från Ukna.
– Det var då som vildsvinen började bli ett problem. Någon sa: "Det är vildsvinen och politikerna som är de största problemen".
När du tittar tillbaka, finns det några beslut du ångrar?
– Ja, det gör det nog säkert. Det finns nog massor saker som man kunde gjort på ett annorlunda sätt.
Kan du säga något konkret?
– På något sätt så förstod nog inte jag hur tillgängligt det här med droger var. Det skulle vi möjligtvis ha börjat agera mot tidigare. Det verkar som vi är rätt många som är överraskade över det. Kanske att vi skulle haft folkhälsofrågorna tydligare för ögonen tidigare.
Det börjar bli dags att runda av. 20 års kommunpolitisk karriär snabbt sammanfattad under en timmes tid. Harald rusar vidare, på väg till nästa möte. Nu återstår att se om vi får anledning att göra samma intervju en tredje gång, om 20 år?