- Det säger Christer Hermansson, som på ett jägarmöte i Ankarsrum på torsdagskvällen pratade om rävens dvärgbandsmask
Han är själv studieombud för Västerviks södra jaktvårdskrets och har sammanställt den senaste informationen kring masken, som påträffades i Sverige för första gången i februari förra året. Tack vare ett bra samarbete med jägarna kunde veterinärmedicinska anstalten på kort tid ta emot 3000 rävar för undersökning.
- Vi skickade in fyra rävar från Västerviks kommun, ingen var smittad, säger Christer Hermansson.
Men faran anses inte vara över. Fortsatta undersökningar måste göras för att konstatera om spridningen har ökat.
- Jordbruksverket har fått pengar får att göra uppföljningar och vi jägare kommer att bli inblandade, förmodligen genom att samla in rävspillning för analyser. Det har många fördelar, antalet prover blir fler och hanteringen underlättas jämfört med att skicka in hela rävar.
Christer Hermansson gav en utförlig inblick i problemen kring rävens dvärgbandsmask, vilka riskerna är och hur den kan kontrolleras och bekämpas.
- Det är för tidigt att säga om det kan utvecklas till ett större problem, troligen blir det svårt att utrota masken helt och hållet. Det finns idéer om att lägga ut beten med avmaskningsmedel över områden där den konstaterats, men det är kostsamt och tar lång tid eftersom äggen har lång överlevnadstid. Men på kontinenten har man på så sätt lyckats sänka andelen smittade rävar.
Att människor smittas är mycket ovanligt. I områden i Centraleuropa med många smittade rävar är förekomsten av sjukdom hos människa cirka ett fall per 500 000 invånare och år. Masken bildar blåsformigt förgrenade cystor som växer tumörartat, oftast i levern. Konsekvenserna blir allvarliga och kan betyda transplantation av lever eller livslång medicinering. Inkubationstiden kan vara så lång som fem till 15 år.