"Vi har ett stort rum där alla i klassen har sina ateljeer, i små bås", säger Saga. På bilden från Sagas atelje skymtar tavlorna som hon hängde upp på galleri Westring.
I somras var Saga Melbacke Rosen på en tågluff med sin mamma Charlotte Melbacke. Ett av stoppen var i Bergen, där Saga gjorde sin intervju till en konsthögskola. Egentligen var Saga inte speciellt sugen på att flytta dit eftersom hon inte ville lämna sin pojkvän i Kalmar. Men när antagningsbeskedet landade i hennes knä beslutade hon sig för att följa sin dröm.
– Jag bara lämnar mina män, säger Saga skämtsamt.
– Du går din egen väg. Det hade kanske varit lättast att stanna kvar i en relation, det har ju varit ett svårt val, säger Charlotte.
– Nu är jag väldigt glad över att jag valde Bergen. Det är svårt att komma in på konsthögskola, det är en lång process och det är tuffa intervjuer. Det tar mycket tid och energi, säger Saga.
Bild från Sagas skola. "Bergen är en fin stad. Jag hade inte haft något emot att bo där men jag tror inte jag kommer bo kvar efter min kandidat, då vill jag nog se något nytt", säger hon.
I Norge läser hon en kandidat i fri konst. Där växlar man mellan att plugga teoretiska och praktiska kurser, men oftast sitter Saga i sin ateljé och målar. Hon är en renodlad målare, men det behöver man inte vara för att studera fri konst. Allt från skulptörer och musiker till film och performancekonstnärer florerar i hennes omgivning. I vår kommer hon att debutera på konstscenen i Bergen med en utställning.
Saga har ställt ut mycket konst i Västervik. Senast nu i december hängde hon upp sina tavlor på Galleri Westring. Sommaren 2022 byggde hon en grupputställning i Jan Wibergs galleri. Hon pratar om att göra en repris nästa sommar.
– Det vore kul att göra något sånt igen med mina kära vänner, säger hon.
När Saga kom hem till Sverige över julen ställde hon ut tavlor och grafiktryck på galleri Westring.
De färdigheter som Saga besitter är inte nödvändigtvis medfödda, hon har övat mycket och studerat konst i tre år. Hon har varit yrkesverksam sedan hon var 18 år. Allt hon har gjort i sitt vuxna liv har varit konstrelaterat, även fast planen inte alltid har varit att bli konstnär.
– Jag har alltid ritat och målat men det var i samband med att jag såg folk på internet som gjorde coola saker som jag ville testa själv. Då startade jag min Instagram, säger hon.
Sagas instagramkonto @juni.artist fick över 50 000 följare och det ledde till att hon gjorde regelbundna beställningsjobb. Det var i samband med hennes framgång online som hon började ta sitt skapande på allvar. Hon lade ned både tid och energi för att bli skickligare. När hon tittar igenom sina gamla skisser skäms hon lite samtidigt som hon förklarar att det är väldigt fint att se att det hårda arbetet har lönat sig.
Sagas mamma Charlotte tar fram en bricka som Saga ritade på när hon var tre år gammal. Det är svårt att se vad teckningen föreställer men Saga minns fortfarande. I mitten lyser ett stort rött hjärta.
När Saga tittar igenom sina gamla skisser blir hon fnissig, men hon tycker att det är lite pinsamt att visa upp.
Saga har alltid gjort mycket porträtt.
Det här uppslaget är ett av Sagas favoriter, inte för att hon tycker att det är det finaste som hon gjort, mer för att det är roligt.
En gammal akvarell.
Sedan några år tillbaka är Sagas Instagram inaktivt, hon vill hellre hänga sin konst på museum än att vara en del av någons flöde på mobilen. I dagsläget fokuserar hon all sin tid på att utveckla sitt måleri på skolan.
– Det som är spännande med måleri är att det inte är verkligheten, man får bestämma själv som konstnär vilka regler man vill följa, säger Saga.
I Sagas tavlor är verkligheten förvrängd. Hon pendlar mellan att måla figurativt och abstrakt i ett och samma bildplan. Målningarna är kollage av människor, minnen och situationer som är hämtade ur hennes eget liv. I måleriet plockar hon isär det hon ser och bygger om det på nytt. Saga tycker om att måla människor hon känner, det fyller tavlan med mening.
– Jag har märkt att jag målar folk i någon slags kontemplation, att de är lite inåtvända. Jag tar mycket bilder på mina vänner när de inte ser för jag tycker det är fint med människor när de inte tror att någon kollar, säger hon.
"Måleri för mig är ett sätt att kombinera flera olika idéer i ett och samma bildplan", säger Saga.
"Jag målar mycket porträtt, jag använder mig av folk från mitt egna liv, minnen och situationer som jag varit i. Jag plockar isär dem och bygger ihop dem på nytt i mitt måleri", säger Saga.
Sagas måleri på kalmar konstmuesum. "Här ser man det kollageartade, där jag har tagit bilder och minnen från mitt liv, mycket från öland och den tiden. Den handlar om de människorna och de relationerna jag fick där.", säger Saga.
Saga Melbacke Rosen står och målar på en stege.
Att vara en konstintresserad person som kommer från en småstad kan vara svårt eftersom man inte har ett lika stort kulturellt kapital som människor som kommer från större städer. Att ha tillgång till ett konstmuseum eller inte spelar roll.
– Man märker skillnad på folks referensramar beroende på vart de kommer från, det gör stor skillnad, säger Saga.
För vissa kan tröskeln till konstvärlden kännas hög.
– Det är inte något som man bara trillar in på. Det är ett språk man måste lära sig för att kunna röra sig på konstscenen, säger Saga.
I Sagas barndomshem är väggarna prydda av hennes konst.
Tavla i Sagas barndomshem.
"Rötter & vingar"
Om det inte vore för Sagas farmor, Kerstin Frosterud, tror hon inte att hon hade varit där hon är idag. Kerstin målade mycket själv och hon brukade låta Saga leka med färger i hennes verkstad när hon var liten. Hon berättar att Kerstins stöttning har varit otroligt viktig för henne.
– Mina föräldrar har alltid varit stöttande men hon har alltid visat att hon sett något i mig och det är väldigt fint, säger Saga.