Hon berättar att det runt om i landet för närvarande pågår flera ärenden, som liknar Blackstadbon Sven-Erik Nilssons – där en fridlyst orkidé satt käppar i hjulet.
– Det håller på att utvecklas en praxis just nu då flera markägare valt att överklaga beslut till domstol eller att stämma staten för att få ersättning.
– Och det är tråkigt, tycker jag, att utvecklandet av prejudikat ska drabba enskilda skogsägare som bekostar rättsprocesserna. För det är ju fallet nu.
Ersättningsfrågan är nämligen i dag långt ifrån solklar. Och som vi tidigare berättat har en översyn av artskyddsförordningen genomförts på uppdrag av regeringen, och den är nu ute på remiss.
Utredningen ska "säkerställa ett regelverk som effektivt och rättssäkert kan skydda hotade arter".
– Det ska också bli tydligt gentemot markägare när de har rätt till ersättning, säger Therese Nilsson.
– Från Skogsstyrelsens sida har vi lyft det här problemet länge, och ser fram emot att det tydliggörs.
Det finns ett uttryck som säger att skogsägaren måste tåla ett visst intrång, det vill säga upp till en viss nivå – att samhället förväntar sig att markägaren tar miljöhänsyn utan att kräva ersättning, förklarar hon.
När det visar sig att ett större område har höga naturvärden kan det bli fråga om biotopskydd eller naturreservat vilket skogsägaren då kompenseras för. I ett sådant fall är förfarandet enklare, menar Therese Nilsson.
– Men när det handlar om enstaka artskyddsklassade arter blir det lite speciellt. Då måste vi från Skogsstyrelsens sida gå in och fatta beslut. I vissa fall kan det bli fråga om ersättning och i andra fall inte.
– När det till exempel påträffats en fridlyst växt som knärot i ett avverkningsanmält område måste vi ta ställning till om det går att avverka utan att det påverkar artens fortlevnad, eller om det inte går.
Så vad gäller generellt sett när en fridlyst art påträffas hos en privat markägare, och Skogsstyrelsen går in och stoppar planerad avverkning?
– Om markägaren inte accepterar avverkningsstoppet finns alternativet att söka dispens hos länsstyrelsen för att få avverka ändå. Eller att gå till domstol för att överklaga beslutet eller begära ekonomisk ersättning.
Skogsstyrelsens praxis av vad som kan krävas att man sparar av avverkningsområdet utan ersättning, är högst 10 procent av värdet inom den så kallade berörda delen på fastigheten.