Utanför Hemköp i Västervik saluför 25-åriga Ioana Mărunțelu bär i literstora jordgubbskartonger. Hon har tagit sig till Västervik mitt i pandemin för att försörja sin familj. När vi träffas berättar hon för oss att hon har varit här i tre månader och planerar att åka hem under augusti, pandemin till trots.
I Rumänien bor hon i en by utanför Bukarest. Där har hon tre barn; två pojkar och en flicka. Det är Ioanas mamma som ser efter dem nu. Ioanas man är i Västervik och plockar bär, och om nätterna sover paret i en bil. Ioana förklarar att det är jobbigt att vara ifrån sina barn. Pandemin är däremot inget som oroar henne.
Joachim Bergström är vice ordförande i den ideella organisationen Bistånd Östeuropa i Västervik. Han berättar att de arbetar med att skicka bland annat kläder och mat till Moldavien och Rumänien. Han har själv varit på plats och han har pratat med människor som lever under mycket svåra förhållanden. Joachim säger att de migranter som säljer blåbär ofta kommit till Sverige för att tjäna ihop pengar som man sedan skickar hem till familjen. Det kan vara den enda möjligheten man har till försörjning.
Joachim berättar att det kommer många romer till Sverige från Rumänien:
– Många lever i en oerhörd utsatthet och extrem fattigdom. Romerna är segregerade i det rumänska samhället.
Systematisk korruption spär på problematiken i Rumänien. Den som inte har pengar får inte tillgång till socialt skyddsnät. Joachim menar att det krävs EU-direktiv och stora omorganiseringar för att få bukt med situationen.
Vidare berättar han att pandemin försvårat läget ytterligare. I början av våren hade man i Rumänien väldigt strikta regler, vilket stoppade Bistånd Östeuropa från att servera mat till behövande. I och med det stundande valet i landet har man nyligen lättat på restriktionerna, vilket resulterat i en stor ökning av antalet smittade. När vi pratar med rumänska migranter i Västervik är oron för pandemin liten. Joachim tror att det beror att man har så mycket andra problem att tänka på.
Joachim har stannat och småpratat med Ioana och andra migranter när han varit och handlat, och på så vis skapat en relation till vissa av dem. Han vill betona att man inte bör vara för snabb i sina åsikter om andra:
– "Walk a mile in someone else's shoes" brukar jag säga.